Inte bara grodor blir galna i sommarvärmen
Sommarhettan är över oss. Men de som svär över sommaren på grund av värme, mygg, spyflugor och getingar vet inte vad de talar om.
Det som bryter ner förståndet, där man ligger oskyddad i en hängmatta som inte går att kliva ur eller ens röra sig häftigt i utan risk för massiva nack- och benbrott, det är transistorradions sommarhits.
Där vinet går in går vettet ut, brukar man säga, och tydligen får även värme människors hjärnor att mjukna och rinna ut genom öronen som smält smör. Varje sommar drabbas folk av kollektivt solsting och börjar lyssna på utspädd karibpop, plastig charterdisko och lättnynnade stranddängor.
Man får förlåta en lättretlig person om han råkar förhasta sig och kallar sommarhitsen för "irritationsmoment" – om det bara hade kommit i närheten.
Vilka är värst i sommar? Ja, halvsvenska grodan "Crazy frog" ligger bra till, efter att inte bara ha retat gallfeber på engelsmännen utan även blivit en obegriplig succé som ringsignal. Som om en mobilsignal behövde bli mer irriterande.
Själv nöjer jag mig med att konstatera att låten är vad den utger sig för att vara: en riktig groda av upphovsmannen.
Men den värsta avarten är i år en dänga som den kycklingklädde "artisten" Pimp Diddykallar "Hångelparty". Och som inte bara uppmanar till allmän sedeslöshet, utan också utmanar den allmänna smaken med sin IQ-nivå, i höjd med en ordinär grillvante.
Jag deklarerar härmed öppen jaktsäsong på grodor och kycklingar. Och även om ni är vegetarianer så betyder inte det att ni inte kan vara taskiga mot gröna och gula djur.
Att göra tv-underhållning av pokertycker jag är en ungefär lika bra idé som att köra, säg, expertkommenterade direktsändningar från symöten på landsbygden. ("Fru Jansson ser ut att vara i fin form form i kväll, kan det vara ett tvärslagsmönster hon har på gång där?". "Ja, det är det, du Pelle. Ett franskt tvärslagsmönster, jag såg ett sånt i senaste 'Aftonstjärnan'. Med det kan du knyppla en spis om du är på det humöret").
Trots det föga upphetsande upplägget verkar fenomenet ha blivit stort. Tv-poker, alltså. Genom att använda kändisar i stället för duktiga pokerspelare har man fått tittarna att sitta fastnaglade av spänning framför bilder av människor som alltså, för att riktigt klarlägga konceptet, sitter vid ett bord och håller i små papperslappar.
Jag vet inte om man ska vara imponerad eller djupt, djupt oroad. Vinsterna går till välgörenhet (säger de), men hela upplägget är för min del ungefär lika upphetsande som att se på när stenar parar sig. Klart att de måste para sig, var kommer annars allt smågrus ifrån?
I alla fall. Jag, av alla människor, har då alltså fått mig tillsänt ett "Poker-ABC" från något otäckt, skrupelfritt spelbolag som vill göra mig till en viljelös, förslavad spelmissbrukare och ju förr dess bättre.
I boken hittar jag i alla fall roliga pokeruttryck som "trashtalk" (en försköning för psykning vid spelbordet, något som bara anses ofint om det inte görs "med viss klass"), eller "fish" (det är jag det, en usel spelare som aldrig kommer att bli en korthaj) och "nöthand" (det kan i alla fall inte vara jag, tänker jag, och så visar det sig att en "nöthand" är något bra).
Ja, trashtalken var ju i alla fall rolig. Vad ska man drämma till med, när man tankfullt granskar sin hand? (de säger så, det betyder inte att läsa sina livslinjer, utan att alltså titta på de där papperslapparna).
Kanske "Kan någon ringa min mäklare? Jag tror vi lägger ett bud på den där villan i alla fall!".
Eller "Rackarns, jag glömmer hela tiden: en straight flush, är det bra eller dåligt?". Eller rentav "Vad hette du nu igen? Är du egentligen känd nog för att vara med vid det här spelbordet?".
Lars Thulinfirar Frankrikes nationaldag och kronprinsessans födelsedag med prinsesstårta med vitlök.