Inget för musikalrookies
Ny filmh
Fantomen på operan
Premiär:25 december 2004
Med:Minnie Driver, Gerard Butler, Emmy Rossum med flera
Regi:Joel Schumacher
Speltid:2 tim 21 min
Åldersgräns:11 år
Actionregissören Joel Schumachers "Fantomen på operan" är den typ av film som framkallar antingen reservationslös kärlek eller avgrundsdjupt hat.
Här finns inget av den fräcka nyskaparandan från rockiga "Moulin Rouge", eller den kittlande sensualismen i bioversionen av "Chicago". Med Andrew Lloyd Webber som ledsagare har Schumacher flyttat musikalversionen direkt från scenen till bioduken, och sen smetat på ett extra lager sliskig sentimentalitet.
Historien om det vanställda musikgeniet som gömmer sigi irrgångarna under Parisoperan, och förälskar sig i den ungasopranen Christine, har nog aldrig klätts i så kitschig kostym. Filmen är ett enda frossande i billig guldglittrande dekor, fladdrande kandelabrar, tunga draperier och dimmiga källarhålor.
Emmy Rossum är en fantastisk sångerska, helt fenomenal faktiskt, men som Christine blir hon närmast en parodi på kvinnlighet med sin porslinsvita hy ochoskuldsfulla, lite tomma Bambi-blick. Fantomen själv, gestaltad av skotten Gerard Butler, saknar helt den demoniska och mystiska kvalitet som rollen kräver. Han är dessutom alldeles för ung och snygg för att ha levt hela sitt livi en fuktig källare.
Den klassiska scenen där Christine sliter av honom masken framkallar snarare skratt än skräck. En halvtimme för längei solariet och ett ordentligt slagsmål kan ge betydligt värre skador än så.
Schumachers iver att lassa på med specialeffekter, kostym och dekor har dränerat berättelsen på passion, intimitet och spänning. Trots det kommer filmen att ses och älskas av miljoner runt omi världen.
Den är pampig, påkostad och innehåller alla de välkända låtarna, som "Music of the night", "Masquerade" och "Point of no return".
Musikalrookies bör dock tänka sig för. "Fantomen på operan" har nästan ingen talad dialog. Det är två timmar och tjugo minuter hög, genomträngande och ibland öronbedövande sång. Själv gick jag från biografen lätt illamående och med sprängande huvudvärk. (TT Spektra)
Malin Dahlberg