Ingen tydlig bild av unge Dag

Materialet är både bräckligt och otillräckligt, det handlar om dagböcker, brev( särskilt en omfattande korrespondens inom familjen), dokument från skoltiden som uppsatser och ett antal spridda notiser från personer i omgivningen.

Ett stort problem är att materialet inte har särskilt mycket att säga om den unge Dag, Bengt Thelin anstränger sig till det yttersta att analysera, tolka och dra slutsatser. Detta medför stora bekymmer, materialet har väldigt lite att berätta och nästan ingenting att avslöja.

Det går inte att komma nära personen och karaktären Dag, möjligen förstår man bättre kraftfältet kring föräldrar och bröder, liksom de starka banden till ett fåtal vänner. Modern Agnes har ett stort inflytande på Dag genom sin person, genom sina flitiga ko

ntakter även när Dag är på resa och Dag har en särskild ställning i moderns liv.

Men det är märkligt hur lite känslor, som avhandlas i personliga brev mellan familjens medlemmar, allt präglas av en saklighet, en korrekthet och ett rationellt förhållningssätt.

I breven finns en påtaglig slutenhet och en djupt tråkig ordentlighet; när Dag ska berätta om eller förmedla upplevelser från resor eller vandringar i fjällen, så blir även det känsloneutralt och blodfattigt. På samma sätt är hans skoluppsatser rediga litterära produkter, väl underbyggda faktamässigt och naturligtvis vittnar de om begåvning. Men de är otroligt tråkiga, sterila och saknar helt originalitet.

Fadern Hjalmar Hammarskjölds ande vilar över det mesta, han blir både statsminister och landshövding, men det är en ärkebyråkrat, som styr ett län på samma sätt som han styr sina söner, han stakar ut en väg, som anstår en god medlem av den svenska överklassen. För Dag blir det via Riksbanken, UD och en kort regeringstid. Och sedan vet vi lite mera om FN, Kongokrisen och den märkliga olyckan i Ndola. Efter hans död har det mystiska och det mytiska tätnat, särskilt efter hans personliga dagbok Vägmärken.

Den täta stämningen finns idag om du ger dig lite tid och vara ensam i omgivningarna kring Backåkra och även inne finns det flera minnesmärken och skärvor kring Dag Hammarskjölds liv.

Bengt Thelin har ingen spänst och dynamik i sitt eget språk, han arbetar med en ålderdomlig språkbehandling och det förstärker det tråkiga och präktiga i unge Dag Hammarskjölds karaktär. Dessutom ser hela boken trist ut, möjligen blir jag så besviken efter som det inte finns en enda kvinnoaffär, inte en ynka fläck på hans hederskostym. Och inte heller något om den kamp han ständigt utkämpade med de religiösa och moraliska frågorna.

Bo Bjelvehammar