I dag börjar belägringen

Nu smäller det. I dag. I kväll. Och den närmaste dryga veckan. För 24:e året i rad är det jättelika festivalmonstret Malmöfestivalen på väg att rulla ut ur sin mörka håla och slå sin väldiga kropp runt staden.

I åtta dagar varar belägringen. I åtta dagar tror vi svenskar att vi faktiskt tycker om langos. Att älg gör sig bäst i wokpanna. Att alla exotiska maträtter som serveras runt Gustav Adolfs torg faktiskt finns på riktigt.

Jag vet inte om ni är redo. Jag känner mig inte redo. Flera av mina kollegor är avgjort inte redo. De mumlar surt att det bästa med Malmöfestivalen är när den är över, och att det värsta är att den börjar i dag.

Men så handlar det också om inbitna Malmöbor, som tröttnat på fyllestök, störd nattsömn och piss i trappuppgångar.

Så magsur är inte jag, även om jag gjorde det fatala misstaget att skölja ner ostsprängd strutskorv med färskpressad apelsinjuice på festivalen förra året. Jag lovar, den halsbrännan hade jag kunnat få sjukintyg för.

Nej, jag har alltid haft ett hyfsat kärleksfullt förhållande till Malmöfestivalen. Ett förhållande som grundmurades genom ett gäng riktigt starka konsertupplevelser i tonåren. Men jag har också lärt mig hur man inte ska gå på Malmöfestivalen. Man ska inte gå på Malmöfestivalen bara för att gå på Malmöfestivalen. Den typen av slödrivande är livsfarligt när man har med ett monster som detta att göra.

Går man dit planlöst så är det lätt att man plötsligt står där, med en boll i handen. Och fokuserar hela sin själ på att sänka en brandman i kanalen. Utan att riktigt förstå varför man hamnade så snett. Eller varför det känns så fruktansvärt viktigt att träffa.

Eller så drabbas man av plötslig och akut torgskräck, när Södergatan förvandlas till en svettig flaskhals. Kanske får man ett nervöst sammanbrott, för att det händer så mycket över allt. Hela tiden...

Ja, riskerna är många. Men jag är inte negativ. Bara man tillämpar tre enkla regler, så är Malmöfestivalen den bästa stadsfestival jag vet.

För det första, gå dit med en plan. En tydlig plan över vad som ska ses, göras och eventuellt ätas. Utan plan är risken stor att du missar det du ville se, glömmer vad du ville göra och äter fel sorts djur. Eller grönsak.

För det andra, ta festivalen i lagom doser. En heldag utan pauser är att be om problem.

För det tredje, cirkla tillbaka till något vattenhål långt utanför festivalstökets kärna när du behöver hämta andan, snacka lite med polare och sänka en kall pils.

Med dessa enkla tips kan man hantera åtta dagar Malmöfestival. Men redo? Jag tror aldrig man blir helt redo för en stadsfestival i denna jättelika storleksklass.