I afton sittande dans

Att inte ett av Malmös just nu hetaste band drar mer publik i Trelleborg en lördagskväll är förstås deppigt, men å andra sidan är inte kvintetten Dalaplan gjord för sittande publik. De är gjorda för hopp och skak.

Först ut är dock gruppen Gropen, som är delar av 80-talsbandet Sieben Slips, anförda av konstnären Olof Wressmark. Gropens grej är taktfast och dynamisk mogenrock med svenska texter. Jag är ledsen om det låter tråkigt, men – gör det mig mer än lite skrämd att tillägga – det är det faktiskt inte.

Band som håller ihop och gör originalmaterial i den oldboysliga som Gropen trots allt tillhör är värda all respekt, i synnerhet när de gör så intelligent och välarrangerad musik. Även om det vore fel att påstå att det är riktigt spännande, så kan det faktiskt hetta till i gropen, särskilt i rockigare material som "Bagdad Bob."

Att lundaproggarna Fiendens Musik är med i kväll är ett smärre under, efter att sångaren Mats Zetterberg drabbades av en vårdslöst kastad flaska under Valborgsfirandet i Lund. Men "the show must go on", säger Mats till publikens applåder och kliver upp på scen stödd på käpp och med armen i mitella.

Veteranerna i Fienden har tagit upp tråden igen, en röd tråd av spjuveraktig samhällskritik som de nystat på sedan sena 70-talet. På vägen har de tolkat och översatt halvt bortglömda klassiker av sådana som Larry Wallis, Iggy Pop och Wreckless Eric, och blandat med egna, ilskna alster mitt emellan punk och progg.

Att de inte låter lika kaotiskt och passionerat som för 30 år sedan må man förlåta, i synnerhet med tanke på Mats Zetterbergs spräckta revben. Men nye gitarristen Björn Almqvist är kapabel att gjuta massor av rock'n'rollenergi i Fienden, och med nya låtar som trotsiga rockaren "Unga så länge vi vill" vågar man se fram emot den nya platta som planeras för hösten.

Inte bara volymen utan även farten och febern vrids upp flera grader när kvällens huvudakt Dalaplan kliver på. De inte bara kunde vara barn till Fienden, de är det faktiskt; Dalaplans trummis Sofie Karlberg är dotter till Ulf Karlberg, basist i Fiendens musik.

Det här är uppskruvad, hetsig och passionerad punkrock med en brännande vilja att uttrycka sig här och nu, i stänkande svett. Det ekar av The Clash och The Sonics, mixat med Kal P Dal och tidiga Wilmer X. En skitkul blandning, även om bandets garagerockådra dämpas något av orgelns frånvaro denna kväll.

Roligast är kanske att Dalaplans bensin inte är hat, utan kärlek. Hektiska "Dynamit", medryckande "Trillar i" och den smått besatta punkfrenesin i "Jag har en djävul i mig" är som gjorda för vild dans. Vilket visst var just det vi inte skulle ägna oss åt i kväll.

Nå, om inte Dalaplan återkommer till Trelleborg snart, så lyd ett gott råd och ta dig till Dalaplan. Motorvägen leder raka vägen dit.