Hur var det nu med sofforna?
Nu är det ganska många år sedan jag tänkte på och skrev om soffor. Fortfarande har jag ingen soffa. Fortfarande bara mina gamla fåtöljer från 1950-talet. Men så kom det ett erbjudande som jag inte kan tacka nej till och i den affären ingår en soffa.
Det är så att en god vän har investerat i en fin italiensk soffa och därmed fått två fåtöljer över. Inget märkvärdigt, två IKEA-fåtöljer men i betydligt bättre skick än mina gamla. Jag får fåtöljerna gratis bara jag hämtar dem. Vilket jag förstås ska göra.
I detta sammanhang funderade jag återigen på det här med soffa kontra fåtöljer. En nygammal funktion för soffor är att vara en mellanstation till sängen. Om inte klockan är så mycket att man vill gå och lägga sig "på riktigt" då kan man alltid slumra i soffan en stund. För många är kombinationen soffa och teve ett oslagbart sömnpiller. Otaliga gånger i mitt liv har jag haft den stora glädjen att väcka flickvänner som snarkat i soffor framför teven med de klassiska orden: "Vakna nu – det dags att stiga upp och gå och lägga sig".
Själv tvekar jag inte att gå och lägga mig i sängen och läsa oavsett vilken tid det är på dygnet. Jag har därmed inget behov av en soffa och det är kanske den största anledningen till att jag inte haft någon på många år. Ni som har soffor har alltså det bara för att kunna sova i dem innan ni går och lägger er. Tänkvärt, eller hur?
En annan god anledning till att ha soffa sammanfaller med om man har en stor hund. För att stärka de social banden mellan hund och matte/husse anser jag det högst lämpligt att hunden får ligga i soffan. Det fick alltid Hunden på den tiden hon levde. Det går inte att ta miste på den fantastiska trygghet, tillit och tillfredställelse som en hund känner när den får dela en soffa med oss. Att det sedan kan bli lite sandigt och skitig får man leva med. Det går ju också att lägga en särskild hundfilt i soffan.
Numera har jag ingen tillgång till hund så någon soffa behövs inte av den anledningen. För övrigt försökte jag lära Hunden att ligga i ena fåtöljen, när hon var hos mig, och snäll som hon var så försökte hon i alla fall att gilla det. Men Hunden var en välväxt Golden (inte fet!) och 50-talsfåtöljerna smala och trånga så det såg väldigt lustigt ut. Bäst trivdes hon i sängen, förstås.
Som vanligt!
Robert Dahlström, 0411-557853
robert.dahlstrom allehandasyd.se
