Hundattack i Berlin
Jag brukar hylla förändring som något positivt som vi inte behöver vara så rädda för. Men efter att ha njutit oerhört av en veckas semester gillade jag inte alls den förändring som det innebar att kliva upp och gå till tidningen i går förmiddags.
Jag hade redan vant mig av med att ta ansvar, göra nytta och vara framåt och istället funnit, som så många gånger förr, att jag egentligen är en lätting som trivs väldigt väl med att dra benen efter mig och mest göra ingenting. Undrar hur länge jag kan klara av att bara slöa innan jag grips av rastlöshetens skarpa klor?
Det är ju så att vi numera aldrig testar just den gränsen. Idag är honnörsordet aktivitet och rörelse. Det är väl egentligen bara de där soldyrkarna som klarar av att enbart ligga ner i flera timmar mitt på dagen utan att få dåligt samvete eller väcka omgivningens hån och missnöje.
Jag har nyss kommit hem från ännu en lyckad tripp till Berlin med dottern och där vilar man inte heller särskilt mycket mer än några timmar på morgonen och förmiddagen.
Jag har fortfarande träningsvärk i fotlederna av allt promenerande. Vi räknade ut att i onsdags gick vi nästan två mil i ganska rask takt under våra strövtåg kors och tvärs genom staden.
Det har, som sagt, varit ännu en behaglig liten resa förutom ett hundangrepp.
Berlinarna har den egenheten att man helst vill ha sina hundar lösa och det har man. Även stora, kuperade och till synes livsfarliga jyckar kommer gående utan koppel. Men hundarna är välutbildade och sköter sig och sitt.
Dock kan det ske misstag. Vi hade precis kommit ut från konstnären Kätie Kollwitz museum på Fasangatan och stod och samlade oss efter den omskakande konstupplevelsen. Vi stod dolda bakom ett hörn och var tysta. Då kom det en ganska stor blandrashund travande och upptäcker oss för sent. Han blev rädd och började skälla och göra utfall mot oss. Att jag sparkade efter honom gjorde ju inte saken bättre men man blir lite primitiv i sådana lägen. Särskilt med en förskrämd dotter bakom ryggen.
Till sist kom matten ikapp och kunde gripa hunden i halsbandet och släpa iväg med honom. Utan ett ord till ursäkt. Därför fick matten höra några väl valda svenska svordomar på köpet.
Som vanligt!
Robert Dahlström , 0411-55 78 53
robert.dahlstrom allehandasyd.se
