Henning Mankell skriver i vrede med tydlig avsikt

– Människor i dag behandlas i många sammanhang som råttor, försökskaniner och rätt värdelösa försumbara apor på något sätt. Det var viktigt att tala om, säger han.

För första gången sedan Innan frosten är Henning Mankell tillbaka med en ny kriminalroman. Men det är ingen fortsättning på Wallanderböckerna. Den här gången är det en fristående berättelse som tar avstamp i aidssituationen i Afrika, och framför allt aidsforskningen.

– Det finns väldigt många som letar efter den ultimata guld- eller diamantgruvan och där nere hittar du inte diamanter och guld utan botemedel, mediciner, vacciner. Och det är en otroligt svårhanterlig paradox. Är det någonting vi verkligen behöver så är det botemedel när det gäller aids. Å andra sidan så är vägen dit kantad av brutalitet, hänsynslöshet och spekulation, säger Henning Mankell.

Huvudpersonen i Kennedy hjärna är arkeologen Louise Cantor. Hon hittar sin son död i en lägenhet i Stockholm. Det mesta pekar på självmord vilket polisen också konstaterar. Cantor däremot är övertygad om att det handlar om mord. Hon börjar nysta i sonens liv och förflutna och resorna tar henne till Barcelona, Australien, Sydafrika och Moçambique.

Varför en kvinnlig arkeolog som huvudperson?

– Arkeologens uppgift är ofta att pussla. Arbetet handlar om att tolka tecknen, viskningarna, signalerna som döljs i jorden i form av fragment. Det är det hon gör här, hon pusslar och försöker förstå, tränga in i sin sons liv.

I jakten på sonens mördare finner arkeologen att sonen verkar har kommit en grupp på spåren, människor som i sin iver att hitta botemedel till aids inte skyr några medel för att lyckas. Att människor används som försökskaniner låter långsökt och Mankell är noga med att framhålla att det är fiktion det handlar om.

Samtidigt påpekar han att det han skriver skulle kunna ha hänt.

Är det en konspirationsberättelse?

– Det är inte så mycket en konspirationstanke som en tve-kampstanke. Det finns två krafter som står mot varandra. Några som försöker gräva upp och andra som försöker skotta igen och dölja en massa sammanhang och sanningar för oss andra. Där tycker jag att det här med John F Kennedys försvunna hjärna, som i boken försvann under eller efter obduktionen, det kunde vara som en metafor för det att man försöker dölja, säger Mankell och anspelar på titeln som egentligen inte har ett dugg med berättelsen att göra.

Just tvekampen kring sanningen är en av poängerna med boken anser Mankell. Han ser en direkt återkoppling till dagens Sverige och lyfter fram avslöjandet i TV4:s Kalla fakta kring de två egyptier som avvisades från Sverige under uppseendeväckande former.

Mankell kallar händelsen, där den amerikanska säkerhetstjänsten var involverad, som en av de största skandalerna i svensk samtidshistoria och tycker att justitieminister Thomas Bodström borde be svenska folket om ursäkt.

– Jag tycker det är kusligt men det kusligaste är väl kanske att vi reagerar så lite på det.

Trots dina politiska ställningstaganden märks du inte mycket i den svenska debatten?

– Nej inte just nu. Tidigare skrev jag mer regelbundet i tidningar men jag har skrivit så otroligt mycket annat de senaste åren, både för teater och film. Jag har varit mycket utomlands och då är det svårt att på ett bra sätt träda in i en debatt.

Ser du dig själv som en politisk författare?

- Ja, det hoppas jag. Vi människor har ett politiskt medvetande i den bemärkelsen att våra liv handlar om att hitta sätt att leva med andra människor. Jag har svårt att begripa de författare som säger att de inte är politiska. Vad i helvete är de? Jag får inte ihop det. Människor är politiska varelser och därmed blir man också politisk författare.

– Men det betyder inte att jag är en tematisk författare. Jag tycker gräsligt illa om enfrågeböcker. Jag vill skriva som livet är, det vill säga med många dimensioner. (TT Spektra)

Henrik Larsson