Hemligt sällskap utan hemligheter
"Är du med i något ordenssällskap?" Vi hade återvänt till fåtöljerna efter en bastant köttgryta och satt nu med kaffe och konjak. Det var en oväntad fråga.
"Nä, det är jag inte. Bara Sällskapet Epicuréerna men det är ju inget ordenssällskap " möjligen ett oordnat sällskap..."
"Jag har fått ett erbjudande om att vara med i ett ordenssällskap men jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Man vet ju inte vad de egentligen håller på med och man vill ju inte bli inblandad i vad som helst. Vet du något om ordenssällskap?"
Jag funderade ett tag. Jag har också varit inviterad till diverse ordenssällskap både i Karlskrona och i Skåne men alltid tackat nej. Det är inte riktigt förenligt med rollen som journalist. För ett syfte med de här sällskapen " förutom att äta och dricka under ceremoniella former " är att knyta kontakter och utnyttja dem. Det är klart att man är välvilligare till en ordensbroder än en som inte är det.
"Jag vet vad alla andra vet", svarade jag kryptiskt. "Annars är ju det mesta som de människorna sysslar med väldigt hemligt. Det är förmodligen också en del av idén att det ska vara ett väldigt slutet sällskap, det ökar ju äran att bli upptagen i kretsen. Men det är nog inte så märkvärdigt som många tycks tro."
Min gode vän tittade på mig, rullade konjaken i kupan, smuttade och sade: "Du menar att man är väldigt hemlig bara för att man egentligen inte har några svåra hemligheter att vara hemlig om. En hemlighet kan ju vara helt innehållslös och det fungerar så länge det är hemligt."
Djupsinniga funderingar, min käre Watson, tänkte jag och insåg att han hade rätt. Man kan ju vara väldigt märkvärdig över en hemlighet, över att ge sken av att man vet något väldigt viktigt och avgörande som ligger i hemligheten.
"Äsch, jag tycker du ska ge tusan i det där ordenssällskapet. Det är som de gamla herrklubbarna; egentligen bara en ursäkt för att äta och dricka och spela kort. Och bygga upp ett luftslott av märkvärdiga ceremonier som inte betyder ett dyft men ger de inblandade en känsla av att vara något lite förmer enär man delar en hemlighet."
"Jag förstår", sade min gode vän. "Det är ungefär som när vi träffas och pratar och äter och dricker fast utan hemligheter?" "Precis! Vem behöver hemligheter? Skål!"
Vi hörs!
Robert Dahlström, 0411-55 78 53
robert.dahlstrom allehandasyd.se
