Annons
Nyheter

Hejvild genialisk jazz

Det händer att något riktigt originellt dyker upp, något man aldrig tidigare upplevt förut, något som, fastän det kanske lånar av sådant man känner till sedan tidigare, är alldeles nytt.
Nyheter • Publicerad 30 juni 2008
Tingvalls trio. Från vänster Omar Rodrigues Calvo, Martin Tingvall och Jürgen Spiegel. Bild: Steven Haborlandt
Tingvalls trio. Från vänster Omar Rodrigues Calvo, Martin Tingvall och Jürgen Spiegel. Bild: Steven HaborlandtFoto: 

Tingvall Trio

Ateljé Peneff, Snårestad

Annons

27 juni

Detta är stora stunder och ett sådant tillfälle ägde rum vid öppningskonserten för den nystartade kulturfestivalen i Snårestad.

Martin Tingvall, som inte bara leder sin internationellt berömda jazztrio utan även är en av initiativtagarna till kulturfestivalen, gjorde här en dubbel kulturgärning. Huruvida festivalen kommer att göra bestående intryck återstår att se, men att Tingvall och hans trio redan genom fredagskvällens konsert gjort ett väsentligt avtryck i svenskt jazzliv torde få kunna tvivla på.

Trions största musikaliska kvalitet och – på sitt sätt – egenhet är dess fenomenala samspelthet. Även om Martin Tingvall vid pianot med visst fog kan kallas bandledare är trion en helhet som är större än sina delar. Den är en enhet uppnådd genom jämlikhet och ömsesidigt berikande, inte utslätning och anonymitet.

Slagverkaren Jürgen Spiegels flinka, distinkta spel, som är mycket långt från traditionellt laidback jazztrummande, växlar taktarter och tonläge lika snabbt och känsligt som någonsin Tingvalls löpningar över och vilda attacker på klaviaturen, alltmedan Omar Calvos basgångar går från frustande energi till lindansarbalans.

Stilmässigt är Tingvall Trios repertoar en blandning av beatnik, bebop, Broadway, blues, det allra svulstigaste från Hollywood, svensk folkmusik, latinamerikansk dansmusik och mycket, mycket mer – ofta allt på en gång.

De olika inspirationerna skiftar med tankens fart och infallens plötslighet gör det är omöjligt att säga vart de ska ta vägen härnäst. Ett stillsamt, sångbart nummer som Hjälten kan plötsligt förvandlas till ett rytande rocksolo medan Snårestads folkvisa går från nykter begrundan till öppnare, operamässig förtvivlan.

Gemensam för allt som trion tar sig för under den mer än två timmar långa konserten är passionen och innerligheten i uttrycket. Det här är musik på allvar, i ordets mest skiftande betydelse. Skratt är skratt och gråt är gråt. Och det får vara på det viset, helt utan ironi och förkonstling. Bara den ärligheten vore värd mycket pris, men när den kombineras med ett sådant övermått av musikalisk genialitet kan jag bara önska att Sverige länge och väl får njuta av denna hejvilda trios upptåg.

Fredrik Fischer
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons