Hej, det är från polisen...

Jag förstår inte varför jag alltid drabbas av märkligheter. Ett bra exempel är att min telefonsvarare till den vanliga, fasta telefonen gått sönder på ett underligt sätt. När man ringer upp mig går telefonsvararen igång som vanligt och folk pratar in sina meddelande men jag får aldrig indikation på att någon har ringt och de intalade orden fastnar inte.

Alltså tror folk att jag hört vad de berättat på bandet och utgår från att jag kommer att agera och/eller reagera. När jag inte gör det, uteblir från träffar på uteserveringar och så, konstaterar folk att jag är ännu mer nonchalant och pösmunkig än vanligt. Fast jag är oskyldig!

Nu gör det egentligen inte så mycket för det är få människor som ringer på den vanliga telefonen, jag tycker mig märka att allt fler ringer min mobil direkt och jag gör nog så också. Och istället för någon av de vanliga hälsningsfraserna som "Hur är läget?" eller "Hur mår du?" kör vi numera med "Var är du någonstans?".

PÅ tal om telefoner vill jag uppmana alla som har lite allvarliga yrken att helst inte presentera sig med titel på våra telefonsvarare. När jag klev ur duschen i går förmiddag hade jag ett meddelande på min mobiltelefon. Det var en väldigt trevlig kvinna som ville prata med mig i ett privat ärende men saken var den att hon ringde från sin arbetsplats och presenterade sig, förmodligen helt rutinmässigt, med sin titel. Hon är polis.

Som ni förstår blir man ju alltid lite skakig när en polis ringer och vill prata med en. Man fruktar alltid att man ska få veta något som man inte vill veta. Samma sak om det ringer en präst, en läkare, en kronofogde, en tjänsteman på skattekontoret eller en tullare och så vidare.

Är det inte ett rent tjänsteärende så snälla använd inte era titlar, ni skrämmer upp folk. Jag har ju själv ett yrke som kan ge vissa i samhället lite ångest när jag, eller mina kollegor, ringer upp. Är man, bara som ett exempel, politiker och blir uppringd av någon som presenterar sig som journalist på SVT:s Uppdrag granskning då fladdrar det säkert till i bröstkorgen. Även om man är fullständigt oskyldig. Därför använder jag aldrig min titel utom just i tjänsteärenden.

Eller är det så, mina vänner, att ingen är helt oskyldig och därför blir vi alla lite skärrade när det ringer en polis eller en journalist...?