Havererar på en kvart
Nu är det tydligen på tiden att göra en komedi om dessa plintarnas och längdhoppsgroparnas envåldshärskare, destillerade till en enda karaktär, den sadistiske mr. Woodcock.
För John Farley (Sean William Scott) har erfarenheterna från grundskolans gympalektioner med mr Woodcock satt djupa spår. Så djupa att han skrivit en bästsäljande självhjälpsbok om hur man gör sig fri från sitt förflutna.
Han återvänder hem som hyllad författare, för att ta emot stadens nycklar under den årliga majsfestivalen.
Men triumfresan förvandlas snabbt till mardröm, när det visar sig att hans mor har skaffat en ny man. Mr. Woodcock.
Där har en kvart av filmen passerat, och det stora skämtet, skräckscenariot om barndomens plågoande som nu ligger med ens mamma, är redan avverkat.
Sen går luften fullständigt ur manus, och resten av filmen är en orgie i allt mer desperata och banala försök att dölja att det inte finns något mer att berätta.
Sean William Scott, mest känd som Stifler i American Pie-serien, är helt oförmögen att bära huvudrollen och merparten av filmen på sina axlar. Och inte ens Billy Bob Thornton, som var fantastisk som elak tomte i Bad Santa, orkar gjuta liv i sin elaka gympalärare.
Skratten får inte ens möjlighet att fastna i halsen. För det kommer inga skratt, alls.
Emil Sandgren
