Annons
Nyheter

Harry Potter och de vises sten

Sandrew Metronome
Nyheter • Publicerad 13 maj 2002

Det är inte svårt att förstå fascinationen för Harry Potter. Den unge trollkarlslärlingen är en klassisk underdog, en föräldralös hackkyckling som visar sig vara något speciellt, en som alla ser upp till och möter med vördnad eller avund. Med andra ord någon som alla barn kan drömma om att vara. Filmen är tekniskt sett bländande som en skimrande sagobäck, men historien flyter betydligt trögare. Uppenbarligen är man ängsligt mån om att etablera bokens alla miljöer och figurer. Unga Potterfans får en högtidsstund av spektakulära specieleffekter, flygfärder och monsterfajter i miljöer lika engelska som njurpaj. Däremot känns filmen inte särskilt givande för vuxna. Historien är endimensionell, humorn inte särskilt underfundig och Harrys triumfer inte svårare att avslöja än sexmeters troll på damtoan. Och Harry själv (Daniel Radcliffe) är en förvånansvärt blek karaktär, vars inre liv förblir dolt. Men öppnar man barnasinnet och mysryser åt trehövdade hundar och nykläckta drakbebisar så varför inte. Än så länge lever Harry Potter på filmduken högt på nyhetens behag.

Mattias Pehrsson mattias.pehrsson@allehandasyd.se
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons