Hans Martin i nostalgispåret
Han är en udda figur, den finlandssvenske sångaren Hans Martin (med betoning på i:et, som i martini). Han är från början snickare men har extraknäckt inom dansmusikbranschen i 30 år. Men först när han blev soloartist i mogen ålder, för fyra år sedan, skrällde det till.
Inkluderat en samlingsplatta med Tommys, dansbandet han tidigare sjöng med, har han sålt 250000 album. Nya, tredje soloplattan Minnenas promenad förhandsbeställdes i otroliga 18000 exemplar. Och spelningarna drar folk till kyrkor och konserthallar.
– Det rullar på rätt bra. Och antagligen är det väl därför man håller på, konstaterar Hans Martin nöjt på sitt lågmälda vis.
De så kallade 50-plussarna utgör en försvarlig del av hans publik, och de är tacksamma skivköpare.
– De bränner inte ner plattor från nätet, berättar Hans. Jag är likadan, när jag köper musik vill jag ha albumet med omslag och allt.
Under sina många år i branschen har han förstås spelat för många unga också. Exempelvis den gången på 70-talet då han var med i förbandet till glampophjältarna The Sweet.
– Ja, det var livat, berättar han. Och de killarna, de var ju påtända redan när de kom, det märkte man ju. Men ändå lirade de otroligt bra! Det som fick honom att tröttna på dansbandsvärlden var allt resande.
– Det kändes till sist som om det här att stå på scen var en bisak till själva resandet. Och ändå hann man aldrig se någonting!
– Sedan var jag aldrig ledig, jobbade sju dagar i veckan eftersom jag åkte till jobbet när jag kom hem från spelningarna.
Nu känner han en annan frihet. Vill han ta en månads ledigt så kan han. Jobbmässigt försöker han klumpa ihop spelningarna till ett par månaders turnéer, som den han är ute på just nu, och sedan är han hemma i Vasa i ett par månader. De två första soloplattorna blev sakralt inriktade, något han själv var lite tveksam till.
– Det var skivbolagets förslag, och förvånade mig lite, berättade han. Men min mamma var troende, så beslutet var inte svårt att ta.
Minnenas promenad är däremot fylld av 50-talsklassiker som Que sera sera och Tiotusen röda rosor. Inramade i ett sammanhang som ska ses som en hyllning till folkparkerna.
– Folkparkerna var enda samlingsplatsen när jag var ung, berättar Hans.
[S]Vi åkte från Stockholm ända ut till Avesta eller Västerås [S] för att ragga brudar!
– Det är verkligen synd att folkparkerna försvinner mer och mer, säger han med en nostalgisk blick.
Låtarna är hans egna favoriter från barndomen, inte minst sådana som piratkanalen Radio Nord sände från Östersjön på den tiden då Sveriges Radio behandlade popmusiken synnerligen styvmoderligt.
Tre av låtarna är dock skrivna av honom själv och frun Gunborg.
– Då handlar det mer om människoöden och vardagslivet, beskriver Hans. Min fru vägrar att skriva några banala hjärta-smärta texter. Officiellt har han sabbatsår från snickeriet, men vet inte om han någonsin kommer att återvända. Snickarfärdigheterna fick han med sig hemifrån, från fadern som var båtbyggare.
– Jag är van att jobba med händerna, och hade aldrig orkat sitta bakom ett skrivbord ett helt liv, säger Hans. Jag har en dröm om att bygga en liten "snickerboa", där jag kan jobba med lite småsaker.
En annan dröm är att göra en julskiva med riktig, gammaldags julstämning. Lite mer förvånande, kanske, är att Hans Martin också drömmer om att göra en riktig discopopplatta.
– Ja, något med drag i, som en rolig grej mest, säger han entusiastiskt.
– Men då skulle nog folk säga att "nu har i alla fall gubben blivit knasig!"
Lars Thulin
0410-545 20
lars.thulin@allehandasyd.se
Fotnot. 10 december spelar Hans Martin på Grand i Simrishamn, kvällen därpå i Parken, Trelleborg.