Hanoi Rocks äger scenen
När filmen spelades in hade Hanoi Rocks redan varit nedlagt i ett dussin år, och McCoy själv verkade också vara på god väg att kasta in handduken. För gott. Sångaren Michael Monroe var med i ett fåtal scener, men vägrade visa sitt ansikte.
Och ändå, tio år senare, så står de här på Sweden Rock. Och piskar fullkomligt skiten ur de flesta hälften så gamla band. Det är obegripligt att de ens orkar. Eller rättare sagt, att Michael Monroe orkar. Karln är 45 bast. Ändå drar han fram över scenen som en orkan. Han slänger sig upp i scenställningar, går ner i spagat, gör skyhöga sparkar och hoppar ner i publiken. Har jag sagt att han sjunger och spelar saxofon också?
Andy är, av förklarliga skäl, lite stelare. Men han lever, han är där, han rockar och han glider rentav ner på knä ett par vändor och sliter vilda solon ur guran.
Och det blir knappast bättre än så här om man snackar festivalspelningar. Med sina vilda scenshower omdefinierar Hanoi Rocks hela begreppet "att äga scenen". Och lägger ribban skyhögt. Och om ni inte har sett dem live, så se till att göra det ögonaböj, innan Michael Monroe trillar ner från någon ljusrigg.