Hannibal

Warner

Nyheter • Publicerad 13 maj 2002

Ända sedan Hannibal Lecter la på luren med ett olycksbådande "Jag har en god vän till middag" har man haft på känn att den gamle massmördaren från "När lammen tystnar" skulle dyka upp igen. Här slår regissören Ridley Scott an en otäck ton redan från början. Agent Clarice Starling, nu i Julianne Moores gestalt, har blivit hårdare och enormt kylig. När fullblodspsykopaten Lecter (Anthony Hopkins, förstås) åter dyker upp i hennes liv, nu som chef för ett renässansmuseum i Florens, spelar han på hennes stolthet och skuldkänslor. Starling vill egentligen inte ha med honom att göra, men behöver visa sin duglighet. Moore klarar uppgiften att axla Jodie Fosters mantel, men blir nästan reducerad till en bifigur av Gary Oldmans hämndgirige Mason Verger, "kannibalens" ende överlevande offer. Inslagen av morbid humor duggar tätt i denna skräckis, som egentligen är mer äcklig än skrämmande. All suggestion dras ur skuggor och vinddrag, men tempot är förvånansvärt lågt. Och Lecter har, trots att han agerar ensam, blivit en närmast oövervinnerlig superskurk. Filmen är helt olik ettan, men inte överlägsen.

Mattias Pehrsson mattias.pehrsson@allehandasyd.se

Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons