Handväskan - en kulturbärare

Handväskor i långa banor packas upp ur lådor som de engagerade, arrangerande Gislövsdamerna tagit med till Serresjöskolan. Finväskor, praktiska väskor, hattaskar och mer eller mindre slitna favoritväskor.

För väsksamlande kan vara en passion. Åtminstone för de fyra damer som under mars månad visar sina förråd på Gislövs bibliotek, under titeln "Vi & våra väskor."

– Det här är ett stycke kvinnohistoria, tycker Kerstin Nettelblad. Förr var alla kvinnor hemmafruar, men när de flyttade in till städerna och började jobba så var de tvungna att förvara sin plånbok och sitt lilla läppstift någonstans.

Vad är då meningen med att ordna en utställning? Alla vet ju hur en handväska ser ut. Trots att den kan se ut på tusen olika sätt.

– En utställning ska väcka minnen, menar Kerstin Nettelblad. Och sedan skadar det inte om folk får upp ögonen för vårt fina bibliotek. Och kanske lust att ordna egna, ännu fräckare utställningar.

Visst väcker väskorna minnen. Åtminstone hos sina ägare.

– Den här har följt mig många år, säger Agneta Persson om den fyrkantiga box som mest liknar en kameralåda. Den har jag haft sedan sjuksköterskeutbildningen på 1960-talet, och den innehåller min sjuksköterskehatt. Man flyttade ofta mellan olika sjukhus, och behövde något som skyddade hatten.

– Den här har varit med mig på minst 25 bröllop, säger Eva Andersson och visar sin lilla aftonväska i guldskimrande tyg.

Kerstin Nettelblad kastar aldrig sin kombinerade muff och handväska, gjord av pälsen från ett föl från barndomens favorithäst. Kan tyckas makabert, men fölet var dödfött och man tog till vara allting på den tiden, som Kerstin konstaterar.

Ett mycket starkt minne, trots att det är 55 år gammalt, är Ingrid Larssons inköp av sin första handväska:

– 16 år gammal tog jag tåget in till Malmö för att köpa en väska på Hattendorffs läderaffär, berättar Ingrid. Den kostade 58 kronor, och det hade jag råd med tack vare att jag hade gallrat betor hela sommaren. Med den steg jag in i vuxenvärlden. Men att berätta för mor vad den egentligen kostade, det vågade jag aldrig!

Vad finns det i väskorna då? Det är en fråga som mystifierat åtminstone herrar i årtionden. Ja, det beror på storlek. Och generation. Det kan vara det mesta, eller det mest nödvändiga.

– I min har jag läsglasögon, plånbok, jojokortet, ett läppstift och min "seniortelefon" säger Kerstin Nettelblad och visar en så där lagom smart manick.

– Men frågar du min dotter så har hon ju sin ipad, och nästan inga sådana här tantiga grejor.

Något helt menlöst attribut är inte handväskan heller. Och då tänker vi inte på hur den brukar användas som tillhygge i revysketcher. Minns bara hur kritiken haglade när Mona Sahlin dök upp med en svindyr märkesväska - trots att den var en present från vänner som salat.

– Sådant kunde man ju inte ha om man var socialdemokrat, konstaterar Kerstin Nettelblad ironiskt.