Hallå där Nisse Hellberg

Hur känns det att bli bok?

– Väldigt kluvet. Man tappar lite andan och undrar om det verkligen är rätt grej att göra. Samtidigt är det ett ganska smickrande läge, kanske inte dyker upp fler chanser? Och när jag kollade upp Anders och förläggaren Fredrik Öster och såg vad de hade gjort, så steg intresset direkt.

Vad hoppas du på med boken?

– Jag vill inte att det blir en sådan där traditionell bok med massa vita sidor och några bilder i mitten. Jag vill ha en grafisk bok, med mycket bilder på varje sida, på sådant som har inspirerat och fått mig att ticka igång – komiker, filmer, sport. Jag vill att det ska se ut som en booklet till en skiva.

Och för textläsarna?

– Jag vill komma bakom kulisserna, visa vilket jäkla jobb, all den oro och nervositet som ligger bakom en musik som ofta avfärdas som "bara rock'n'roll", "bara på kul". Och jag ser det som en chans att räta ut en del grejer som inte har kommit fram tidigare.

Som vad då?

– Jag har inga speciella skandaler att komma med, det blir ingen Börje Ahlstedt-grej som går ut på att kasta skit på andra. Men jag har ett intresse för samhällsfrågor som inte blir så bra i form av rockmusik, som kanske platsar bättre här.

– Och jag hoppas att bokens samtal med mig och andra runtomkring ger en intressant historia om vad som gör att man har lust att strunta i all utbildning och bara spela rock'n'roll i över 30 år. Den där passionen, nästan besattheten över att få göra musik.

Anders Mårtensson var allra mest förvånad över att du gick med på projektet. Varför gick du med på det?

– Det är samma svar på varför man gör skivor – den där mystiska driften att uttrycka sig. Den där fåfängan ... det är på ett sätt ganska magstarkt att göra en bok om sig själv. Fast jag är ju inte ensam om att ta chansen. Det görs ju drivor med sådana här böcker.