Hallå där...

Vad ska du sjunga på jubileet?

– Vi får se vad det blir. Tack gode gud är det ju människor vi spelar för, och då kan det hända saker och bli spontant. Vi får hoppas att solen skiner och att vi kommer ihåg våra texter.

Brukar du ha svårt för att minnas låttexter?

– Det blir svårare ju äldre jag blir, men jag har aldrig varit någon textbitare. Det är skönt att ha Leffes band med sig, för det känner jag och litar på.

1 500 personer brukar komma till Falsterbokanalen. Blir du nervös av mycket folk?

– Nehejdå! Det är mer jobbigt att sjunga på en middag för sju personer, för då blir det mer privat och det går inte att vara så yvig som jag gärna är. Jag har spelat på Malmö Opera i trettio år och är van vid fullsatt; tusen eller tiotusen personer spelar ingen roll. Det får gärna komma ett par tågvagnar.

Vilka knep har du för att publiken ska sjunga med?

– Det finns inga knep. Jag måste vara ärlig och inte konstra till det. Det är bara att köra. Men ibland hjälper det att berätta en historia till sången, som får publiken att leva sig in i texten och sjunga från hjärtat.

Var går det att se dig framöver?

– Jag spelar i premiären av "Les Misérables" på Malmö Opera och sedan i höst fortsätter jag med musikalföreställningarna av "Romeo och Julia" i Stockholm, där Måns Zelmerlöw också spelar.

Slutligen, vad har allsång och opera egentligen gemensamt?

– Åh, jag önskar att vi som sjunger opera var lite mer allsång. Att vi kunde ta en kaffe och säga, oj, nu glömde jag visst texten! I Italien är operan inte lika högtravande. Där lever folk med i musiken och buar eller sjunger med. Jag hoppas att folk gungar med på tisdag.