H.I.M
(BMG) Kalla mig en romantisk dÄre, men jag tycker gott att finska kvintetten HIM kan fÄ ge folket sina till hÄrdrock förklÀdda kÀrleksballader. Hur ska annars alla emotionellt frustrerade goth- och metal-killar lÀra sig hantera och artikulera andra kÀnslor Àn det rena aauurghh:et? HIM döpte redan sin debut 1997 till "Greatest Love Songs - Vol. 666", men detta Àr deras egentliga greatest hits. Full av mer eller mindre pompösa - sÀg "episka" om det kÀnns bÀttre - skildringar av missförstÄdd kÀrlek och blodgrÄtande Ànglar: "Heartache Every Moment", "Funeral of Hearts", Neil Diamonds "Solitary Man". Det Àr vackert, vÀlpolerat och emellanÄt, som i "Buried Alive By Love", med lite hÄrda gitarrer inkastade. Dessa hÄrdrockens schlagerartister kan bli hur stora som helst. Följaktligen gör de aldrig nÄgra avsteg frÄn mainstream-hitmallar, och nÄr heller aldrig nÄgra dramatiska djup. Chris Isaak borde piska Ville Valo för mordet pÄ "Wicked Game" - och jag vill vara dÀr nÀr det hÀnder.