Gunnar von Proschwitz:

Carl Gustaf Tessin beklagar sig 1741 i ett brev till sin hustru Ulla över att ständerna utnämnt honom till riksråd. "Jag tror att Gud straffar mig för att jag varit så förtjust i att gå omkring i morgonrock", skriver han väl medveten om den hermelinfodrade, hellånga ämbetskappa som väntade på honom i Sverige. Brevet är bara ett av väldigt många som Tessin skrev i Paris där han var svenskt sändebud mellan 1739 och 1742. Nu ingår det i boken Carl Gustaf Tessin i Paris där professor Gunnar von Proschwitz sammanställt, översatt och spridit ljus över omkring 80 brev. Framställningen har kompletterats med illustrationer från tiden. Boken innehåller i huvudsak Tessins brev till hovintendent Carl Hårleman och till hustrun Ulla som lämnade Paris ett år före maken. Men den rymmer också några av deras svar samt några mer officiella skrivelser. Trots att samtliga inblandade i korrespondensen var svenskar skrevs breven på franska. Det kan vi idag finna lite märkligt, men för aristokratin under upplysningstiden var det helt naturligt. Tessin i Paris. Porträttet är målat av den franske konstnären Jacques André Joseph Aved." BORDER="0"Tessin i Paris. Porträttet är målat av den franske konstnären Jacques André Joseph Aved. Tessins uppgift i Frankrike var dels att söka stöd för ett svenskt krig mot Ryssland, dels att leta rätt på konstnärer som kunde användas i arbetet med återuppbyggnaden av Stockholms slott. Konst var Tessins passion och han fick stor betydelse för svenskt konstliv. Hans brev till Hårleman handlar mest om konstinköp han gör för egen del och statens, om konstnärer han värvar till Stockholm, men han ger också fritt utlopp åt sina alltmer urholkade finanser. Vidare berättar han om bjudningar, teaterpjäser och vädret och han skvallrar dessutom gärna om kungens mätresser och andra. Politiken kommer i andra hand. Tonen är lättsam. Han skriver med humor och inte minst en hel del självironi. Och gång på gång ger han uttryck för sin innerliga vänskap med Hårleman och kärleken till hustrun. Det är inga djupsinnigheter han framför, men jag uppfattar breven som väldigt personliga och i hög grad präglade av sin avsändare. Tessin är livfull, öppen och vältalig. Och även om de yttre förhållandena förändrats oändligt sedan dess, så tycker jag inte 1700-talsmannen Tessin är mig främmande. Tvärtom - hans skämtlynne, inställning till politik, smågnäll på förtretligheter och drömmen om att dra sig tillbaka från plikterna kunde lika gärna ha uttalats idag. Hans reflektioner skiljer sig inte nämnvärt från dagens. Och däri ligger mycket av behållningen av boken. Att närma sig en människa och känna viss samhörighet med honom över seklerna är sällsynt, men Tessins brev ger oss den unika möjligheten. von Proschwitz arbetsinsats är imponerande. Utöver de cirka 80 översatta breven består boken av fylliga fotnoter där läsaren får upplysningar om allt som Tessin berör i sina brev. Han ger oss bakgrunden till olika händelser, presenterar personer som omnämns och ger förklaringar på företeelser från tiden som är okända idag. Det är med andra ord en grundlig dokumentation. Eva Dandanelle