Gorillaz

EMI/Parlophone Har alltid hävdat att det är nyttigt att vara barnslig. Jag klarar t ex inte att passera en leksakshylla med batteridrivna leksaker utan att klämma på så många jag kommer åt, och just då, när jag har som allra roligast, och hela leksakshyllan gungar och låter som en fullsatt läktare med onyktra fotbollshuliganer, då dyker det naturligtvis upp någon humorlös försäljare med myndig stämma som ber mig att lugna ner mig. Jag gillar även tecknad film. Och kanske är det så att man helt enkelt måste våga vara lite barnslig för att uppskatta Gorillaz - men jag tror det inte. Debutalbumet sålde enormt och skeppades runt över hela världen i stora bananbåtar, och förutom att skivan innehöll en del riktigt "King Louie-svängig lian rap", var själva bandet en kul idé och ett helt nytt grepp. "G-sides", är hur som helst inget nytt album utan får väl närmast betraktas som en "bonusutgåva", som enbart tilltalar de mest hängivna fansen, samtidigt som det naturligtvis är ett knep för att bibehålla intresset för bandet i väntan på att deras kommande långfilm ska bli färdigklippt. Remixer, b-sidor, osläppta låtar plus två videor är vad det handlar om. Inte särskilt kul. Själv ser jag med spänd förväntan fram emot batteridrivna Gorillaz-leksaker.