Annons
Nyheter

Göran Söllschers välgörande musik

Sköna toner från en ensam akustisk gitarr fyllde i söndags konsertsalen i Mellby Atelier. Under konserten märkte man med välbehag hur lyssnarförmågan och mottagligheten liksom stegrades i mötet med de spröda tonerna från Göran Söllschers 11-strängade altgitarr.
Nyheter • Publicerad 16 juli 2008
Göran Söllscher i Mellby Altelier i söndags. Bild: Ingvar Wickander
Göran Söllscher i Mellby Altelier i söndags. Bild: Ingvar WickanderFoto: 

Den låga tonstyrkan aktiverar märkbart sinnena till ett medskapande i konsertupplevelsen och musikens välgörande innebörd når fram.

Mäktig blev därför upplevelsen av J.S. Bachs första cellosvit, här arrangerad för altgitarr. Det verket, menar Göran Söllscher, utgör grunden för hela vår moderna konstmusik.

Annons

Hans tolkning blev både uttrycksstark och tankemässigt genomarbetad; en tröst för sorgsna själar i den fina sarabanden och den medryckande dansglädjen i couranten.

Av Silvius Leopold Weiss, som var barocktidens store lutmästare och därtill personlig vän till Bach,fick vi höra ett djupt personligt sorgestycke dedicerat till en avliden vän.

Mera Bach blev det före paus: en eftertänksam saraband och två glada gavotter ut hans 6:e cellosvit.

Söllschers tolkning gav belägg för uttrycket: "Mozart är den ende, men Bach är den störste". Gitarrmusik av Mozart finns inte komponerad, men Per-Olov Johnson, som var Göran Söllschers lärare, arrangerade några satser ursprungligen skrivna för två bassetthorn.

De klingade charmfullt med den sexsträngade gitarren. Polonaisen lät helt som skriven för gitarr.

Resten av programmet var originalkompositioner med spanskt och sydamerikanskt ursprung.

Vi fick riktigt tänja på stegen i Heitor Villa- Lobos dansinspirerande Mazurka-chorooch därpå känna in hans harmoniskt välkryddade elfte etyd.

Efter Claude Debussys bortgång skrev Manuel De Falla ett minnesstycke, som med spansk hetta i stilavseende tydligt närmar sig Debussys impressionism.

Tre katalanska folkvisor, arrangerade av Segovias lärare Llobet, spelades med uttrycksfull enkelhet.

Segovias lärare blev i sin tur utbildad av gitarrvirtuosen Francisco Tarrega (1852-1909). Framförandet av hans två kompositioner, först den introverta Capricho Arabeoch sedan den utåtriktade Rosita, båda suveränt gestaltade, utgjorde ett verkningsfullt slut.

En sydamerikansk folkvisa, en Villancico, nedtecknad av Agustin Barrios, avslutade som extranummer ett välkomponerat program.

Ingvar Wickander
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons