Glädjen som flygbränsle

Den senare bestod till största delen av inbjudna sexåringar från Malmös skolor vilka stojade och stimmade i foajén innan föreställningen på ett högst uppfriskande sätt som man alldeles för sällan får höra på teatern - kanske i synnerhet i ett operahus. ''Den flygande trumman" är ett sångspel skrivet 1953 och handlar om Lennart Hellsings kända figurer Krakel spektakel, Kusin Vitamin, Opsis Kalopsis och många andra figurer i Allemansland.

I just den här berättelsen ska det hållas musiktävling i Näppelunda, men näppelundabornas instrument, en trumma, får fnatt, far iväg och måste hämtas tillbaka i tid till tävlingen. Det är emellertid inte den någorlunda annorlunda historien i sig som är det väsentliga här.

Tvärtom gör både Lennart Hellsings libretto, Lille Bror Söderlundhs gnolvänligt lekfulla (men absolut inte triviala) musik och Maria Sundqvists och Peter Lagergrens bearbetning och regi en poäng av det till synes nonsensartade och ovidkommande så att det blir intressant och roligt för samtliga både på och framför scenen.

Här finns mycket av både spektakulär scenografi i det lilla formatet och festlig (och dessvärre lite för ljudlig) koreografi att titta på och några glada melodier att ha med sig hem i bakhuvudet.

Den upptågsvilliga ensemblen både sjunger och dansar bra, men särskilt Sara Ekman (Kusin Vitamin) och Pablo Fernandez (Opsis Kalopsis) utmärker sig med goda dansinsatser.

Helt oavsett enskilda prestationer är det en sak som följer med mig ut i vintersolen efter föreställningen: tanken att varje teaterföreställning förtjänar en publik som den här.

För trumman må vara byggd av ensemblen och de konstnärliga bakom scenen, men utan barnen flyger den inte.

Fredrik Fischer