Gallerinatt i Malmö

I lördags var det gallerinatt i Malmö för sjätte året i rad. Inte mindre än ett tjugotal gallerier och andra konstinstutitioner deltog. Det är något av en motsvarighet till konstveckan på Österlen och kulturnatten i Lund. Dessa arrangemang lockar många människor som inte brukar gå på utställningar och väcker i bästa fall ett bestående intresse för konst. På kvällen och långt in på natten var bland annat smågatorna runt Stortorget i Malmö, där ett flertal gallerier ligger, fulla av vandrande människor. I vanliga fall brukar det vid denna tid vara ganska öde. Om man som utböling inte hittade kunde man bara fråga någon som kom förbi var nästa galleri fanns. Alla tycktes vara ute i samma ärende. Jag tänker inte försöka recensera denna mängd utställningar utan blott återge en del intryck från en stimulerande kväll. Installationer och andra gränsöverskridande konstformer är relativt få. Rooseums "Baltic Babel" hör till de friare. Den utgår från en rad kulturella aktiviteter och projekt från våra närmaste grannar det vill säga städer runt Östersjön. I institutionens tidning sägs det att Rooseum skall "på ett för människorna i Malmö och Öresund meningsfullt vis vara vitala, internationellt, provokativt och experimentellt". Stämningen där var smittsamt livfull med olika objekt, videofilmer, levande musik och ett kafé. En annan fri och happening-betonad utställning är inte oväntat Lars Vilks på Galleri Tapper-Popermajer. Om den sägs skämtsamt i det lilla gallerinattsprogrammet: "den bästa konstutställningen som någonsin gjorts". En av de roligare är nog sannare. Det är en dokumentation av Vilks egensinniga verksamheter vid foten av Kullaberg där bland annat drivvedsskulpturen. "Nimis" och stenskulpturen "ARX" finns. Till utställningen hörde även att en av hans "medarbetare" hoppade i kanalen från Amiralsbron i Malmö. En av ERRO:s emaljbilder på Galleri GKM, i Malmö, "The" BORDER="0"En av ERRO:s emaljbilder på Galleri GKM, i Malmö, "The En annan stark upplevelse var besöket på Galleri GKMs Erro-utställning. En mer enhetligt slagkraftig utställning möter man sällan. I sina dynamiskt rörliga kompositioner anknyter Erro oblygt till fartfyllda serieteckningar men även till moderna mästare som Legér och Picasso. Om denna sin typiska pop-konst har han själv sagt: "När jag målar föreställer jag mig aldrig att mitt arbete borde underordnas någon norm eller påtvingad formel". Här kändes det skönt att få lugna sinnena med ett glas rödvin som galleriet generöst bjöd alla på. Vackert och stillsamt modernt måleri bjöd ett flertal av gallerierna på. Bernt Franckies målningar på Galerie Holm är mjukt koloristiska med lyrisk touche. En fastare flätning av små delvis förställande former utmärker Christer Lieberaths bilder på Galleri Persson och samma gäller Dyveke Zadigs på Ibro Gallery. Men hennes uttrycksfulla formspråk är mer geometriserat. Nästan förvånande monumentala och kraftfulla är Claes Eklundhs målningar med ansikts- och torsomotiv på Galerie Leger där även Tomas Byström framträder med collagebilder (om jag såg rätt) i ytmässigt abstrakt stil. Slutligen hann jag även med att se Sirous Namazis mycket speciella utställning på Galleri Magnus Åklundh. Från det besöket minns jag främst en stor målning med en svart kvadrat som fyller nästan hela bildytan. Galleristen var vänlig nog att berätta att det svarta fältet föreställer ett fönster sett utifrån mot ett mörkt rum. Den svarta bilden hade jag spontant associerat till Kasimir Malevitj suprematism från början av 1900-talet. Om sin konst har Malevitj sagt "i min förtvivlande kamp att befria konsten från den objektiva världens börda tog jag min tillflykt till kvadratens form och utställde en målning som inte föreställde annat än en svart kvadrat mot vit bakgrund". Gunnar Bråhammar