Fyrklöver visar vägen till hantverket

Det mest handgripliga beviset på att Trelleborgs Sjöfartsmuseum, Borgquistska hattmuseet, Frisörmuseet och Trelleborgen har en grej ihop är den nya broschyr som nu kan hittas hos dem alla: "Fyra klipp", med undertiteln "En historiskt stark fyrklöver lyfter på hatten för sjö- och stapelstaden Trelleborg."

Framför allt har de små ideellt drivna samlingarna, med ett öppethållande som begränsas av föreningsmedlemmarnas tid och ork, allt att vinna på ett djupare samarbete.

– På Hattmuseet kan vi inte ta mer än 15 personer per visning, berättar Jan Arvid Nilsson som brukar guida på Borgquistska.

– Samtidigt får vi många förfrågningar från större sällskap, bussturer eller studentjubilarer. Då kan vi slussa över halva gänget till någon av de andra museerna, och ta in dem i grupper.

– Vi sitter ju på mycket specialkunskaper, berättar borgfrun Ylva-Kristina Ekelund. Och dem vill vi så klart förmedla. När folk kommer och frågar oss om vart de ska gå när de sett Trelleborgen, så är det enkelt att ge dem broschyren, som har en karta inuti.

Med kartan i hand hittar besökaren lätt från Trelleborgen i öster, via Sjöfartsmuseet på Gråbrödersgatan och Borgquistska på Algatan, till Frisörmuseet på Öster.

Frisörsamlingarna, som bara kan ses efter överenskommelse, finns för närvarande i Hantverkshuset, Östergatan 1. På fjärde våningen. Och det är kanske inte så optimalt.

– Det begränsar besöksströmmarna kolossalt, anser Eric Sandell, som brukar sköta guidefunktionen på Sjöfartsmuseet.

– Vi har puffat på för en flytt till en bättre lokal, helst i bottenplan. Men tyvärr har kommunen inte visat något större intresse.

Runt tusen personer per år brukar titta in på Hattmuseet, medan Sjöfartsmuseet har 700-800 besökare och Frisörmuseet blygsamma 250-300 personer.

Tanken är dock inte så mycket att öka besöksströmmarna som kvaliteten på besöket. Och är att uppgradera Trelleborg som museistad, och hantverksstad.

– Med tanke på stadens storlek så har vi stor bredd och ett generöst utbud av hantverksmuséer. Det är jag inte säker på att politikerna vet om, säger Jan Arvid Nilsson.

Det handlar inte bara om att slussa besökare till varandra:

– Vi är ju i den lyckliga sitsen att folk ofta kommer och vill ge oss grejor, berättar Jan Arvid Nilsson. Och även där kan det vara så att det handlar om saker som egentligen borde hamna hos någon av de andra.