Frida längtar till "green room"
Sommarplågan Dunka mig gul och blå gjorde Frida Muranius rikskänd, men det har inget att göra med att hennes och ungdomskompisen Anderz Wrethovs låt Leva livet plockades ut bland över 3 000 bidrag till melodifestivalen 2008. Hon medger gärna förvåning:
– Skojar du? Jag är fortfarande i chock! skrattar Frida när vi träffas på ett fik i Trelleborg, dit hon flyttat efter att ha lämnat Skivarp.
– Jag har fått frågan förut om jag inte borde ställa upp i melodifestivalen, men njaee... Den är ju för branschfolk, låtskrivare och såna.
Och sådan är inte du?
– Jag ser mig inte som det än. Jag är bara en mamma och trappstäderska som råkar ha en bra hobby!
Tiden efter Dunka mig har varit hektisk, och för närvarande slipper Frida städa trappor. Även om hon inte tjänar några stora pengar klarar hon sig på sin hobby, musiken.
– Jag sa själv att jag skulle ha den roligaste sommaren i mitt liv 2007. Och det har jag haft! ler hon.
– Men jag tycker jag är ledig rätt mycket. Jag har gjort många spelningar, men det ser jag som en kul grej. Något man gör på helgen ändå, festar och spelar.
– För mig är det ett paradis och privilegium, något jag aldrig trodde skulle bli verklighet.
Om sin låt Leva livet får hon inte berätta så mycket. Men den är glad, säger hon, och går att dansa till.
Annars lever livet lite så där just nu. Dels har Frida separerat från sin man, som hon har en treårig dotter ihop med, dels dog hennes pappa häromdagen.
– Det är ju ironiskt, glädje och sorg på samma gång, säger hon tappert.
Relationen till pappan, som skildes från familjen när Frida var ett halvår, har alltid varit på distans, inte precis underlättad av att pappan levde ett hårt liv som blandmissbrukare.
– Jag hade faktiskt accepterat honom för den han var, berättar hon. Jag är inte rätt person att döma andra.
Men på ett sätt stärktes hon av relationen:
– Pappa har stor del i att jag själv inte sysslar med droger i dag.
Scenskräck har Frida haft länge, även om det blivit lite bättre för var spelning.
– Det känns som att jag bara vill sticka, beskriver hon. Ett slags panikångest. Finns det en trappa i närheten så vill jag kasta mig utför den!
– Men har jag väl bestämt mig för att göra melodifestivalen, och SVT säger ja, då genomför jag det.
Annars ser hon mest fram emot att få sitta i "green room" med de andra låtskrivarna.
– Så skitcoolt! utbrister hon. Och jag ska få träffa Christer Björkman!
Vad som händer fram till dess vet hon inte riktigt. Det är inte Fridas stil att planera och ha örnkoll.
– Jag har varit utan pengar, utan bostad, utan allt möjligt. Och jag har lärt mig att allt ordnar sig!
Lars Thulin
0410-545 20
lars.thulin@trelleborgsallehanda.se
Frida Muranius tre melodifestivalsfavoriter:
"För att inte ta de mest uppenbara: Stad i ljusmed Tommy Körberg. Grym låt. Och Patrik Isakssons Faller du så faller jag. Och ja, Främling måste nog vara med i alla fall! "