Förtretliga förnamn

Vi kan ju inte styra vad våra föräldrar en gång döpte oss till. Och för det mesta duger namnen bra. Och skulle det vara fullständigt tokigt kan vi alltid byta namn numera.

Jag känner en man nere i södra Tyskland som heter Addi. En kväll för några år sedan satt vi och pratade som vanligt och av någon anledning kom vi in på namn. Jag frågade honom om hans namn, som ju är lite ovanligt. Var kommer Addi ifrån. Då skruvade han på sig och berättade att han egentligen inte heter Addi - han var döpt till Adolf. Jag förstod och sedan dess har vi inte pratat om saken.

En annan besvärlighet är när man heter likadant som någon figur i en sång. Eller har samma namn som en skådespelare eller artist. Jag heter Robert och när jag växte upp florerade en liten sångare som hette Robertino och som sjöng O sole mio så damerna blev blanka i ögonen. Han var mäkta populär och självklart blev jag kallad för Robertino och ombads sjunga O sole mio. Jag avskydde det och ryser fortfarande när jag hör den melodin.

Jag känner en kvinna som heter Katarina. Vill man komma på kant med henne så är det bara att köra Jan Malmsjös gamla slagdänga Kaaa-taaa-riiina oh, oh, oh. Hon hatar det. Samma sak med Kristina som man kan trakassera både med Sven-Ingvars Kristina från Wilhelmina och Kristina från Duvemåla. Vill man göra sig riktigt hatad börjar man prata småländska a la Max von Sydow från Utvandrarfilmerna med alla som heter Kristina; Kreesteena.

Ett annat exempel är när tv-dramatiseringen av Mobergs Raskens gick på tv - då låg alla som råkade heta Ida illa till. Ni minns väl Sven Wolters hemmagjorda göteborgssmåländska när han skrek; Iiiiiida. Ungefär som Allan Edwalls Eeeeeeeeemmiiiiiil!

Och hur kul är det att heta Åke när omgivningen glatt stämmer upp i sången Gå och göm dig Åke-tråk? Eller när vi tar upp den gamla fina dansbandslåten Monika kan du förlåta mig, i tid och otid för alla som råkar heta Monika.

Man kan också göra om folks namn för att vara taskig. Som förra justitieministern Gun Hellsvik som i vissa kretsar kallades för Guns Hellsweek, vilket ju inte är särskilt smickrande. Eller den förre bankmannen och MFF-bossen Hans Cavalli-Björkman som av en del kallades för Kavalleri-Björkman när han gick för hårt fram.

Ska jag nämna ett namn som jag tycker är vackert måste det bli Sara.

Vi hörs!

Robert Dahlström, 0411-55 78 53

robert.dahlstrom allehandasyd.se