Första känslan är bara en gång

Som ni säkert förstått vid det här laget älskar jag att resa. Att förflytta mig och leva en stund i en annan miljö. Göteborg likaväl som Tanger. Och fortfarande anser jag att det är ett litet äventyr att åka över till Köpenhamn trots att vi som har förmånen att bo så till att vi enkelt kan fara över gör det mest hela tiden. Jag känner folk som är i Köpenhamn varje helg och det är inte bara malmöbor.

Men trots att min entusiasm för att resa är stark nöter jag ner den en aning varje gång jag sätter mig på tåget med destination Kastrup. Det är inte riktigt så där storögt fantastiskt till alla delar längre.

Kommer ni ihåg första gången ni lämnade Sverige och gav er ut på resa? Tänk efter. Minns den överväldigande känslan av frihet och äventyr? Att allt var möjligt och allt kunde, och skulle hända!

Jag minns mycket väl min första resa längre än till Köpenhamn och Bornholm. Vilken känsla! Det var på våren 1971 och jag och en kvinna gav oss ut i Europa i min gamla men fina, franska bil. Vi skulle vara ute längre och tänkte ta en rejäl rundtur vilket vi också gjorde. Vi körde ner genom Tyskland till Österrike och Italien, for över till Korsika och stannade där i tio dagar, vi kryssade genom Provence och tog oss sakta upp längs den franska Atlantkusten, Engelska kanalen och Nordsjökusten upp genom Danmark och hem till Lund.

Vi var fullständigt oerfarna, pratade enbart dålig engelska och jag hade inte haft körkort mer än två år och förstås aldrig kört bil utanför Sverige. Allt var nytt och makalöst spännande. Frankfurt, Wien, Venedig, Maseille, Nice, Bordeaux, Bretagne, Holland, Hamburg, Kiel...

Men det som jag minns allra mest är vad jag kände då jag stod på akterdäck på färjan mellan Limhamn och Dragör och såg Sverige försvinna för första gången i mitt liv. Jag visste att ingen skulle veta var vi var någonstans, allt vi sagt var att vi skulle köra söderut, det fanns förstås inga mobiltelefoner eller e-mail, ingen kunde nå oss, vi var helt och hållet utlämnade till oss själva och vår egen förmåga.

Jag minns att jag tog långa djupa andetag, det bubblade av glädje i bröstet och jag vinkade farväl till Sverige med en berusande känsla av FRIHET!

Den känslan där och då är bara en gång och aldrig mer.

Som vanligt!

Robert Dahlström, 0411-55 78 53

robert.dahlstrom allehandasyd.se