För lite hits för en comeback
Nej: Det här räcker inte - det är för lite hits för att tilltala den genomsnitlige Europe-lyssnaren och på tok för soft för den hårda lyssnarskaran.
När Jocke och hans boys flög klotet runt på 80-talet och skakade loss med hyvelspånslockarna till tonerna av deras trallvänliga och synttutande folierock konkurrerade de med Bon Jovi och Def Leppard, men den tiden känns väldigt - över. Den gemensamma nämnaren för dessa banden var att de gjorde trallvänlig smyghårdrock med starka melodier och därför fångade stora skaror av fans.
Men till Europes försvar ska det sägas att de hade förstånd att lägga av i tid, vilket är mer än vad man kan säga om deras tidigare konkurrenter.
Efter sommarens lyckade framträdande på Sweden Rock var jag nästan villig att sätta en slant på ett återförenat och, tycktes det, på nytt fött Europe. Men i yran glömde jag en viktig sak, nämligen att de då och där levde på gamla meriter!
På återföreningsplattan är här på tok för lite av det som låten –Hero erbjuder med stämsång, melodi och en refräng som sitter.
Det blir bara fel när ljudbilden ska låta –ilsken med en getingsurrande gitarr och tom reservdunksklonkande virvelkagge. Europe ÄR inte farliga och ska inte försöka att låta sådana heller, tycker jag!
Jag hade väntat mig mer av återföreningen och är, ja, inte direkt besviken, för det är kanske fel ord, men, åtminstone förvånad att det inte blev mer.
Lars Yngve
