Annons
Nyheter

För lite, för kort

Det kunde ha blivit episkt. Ett återförenat Black Sabbath i originalsättning, nytända efter inspelningarna av första studioplattan på 33 år.
Nyheter • Publicerad 3 juni 2012
Drygt 17 000 personer samlades på Malmö stadion för att se turnépaketet Ozzy & Friends, som ersatt den inställda återföreningen med Black Sabbath.
Drygt 17 000 personer samlades på Malmö stadion för att se turnépaketet Ozzy & Friends, som ersatt den inställda återföreningen med Black Sabbath.Foto: Mark Hanlon
Ozzy Osbourne charmade publiken och rösten höll förvånansvärt väl. Men med två låtar färre än i Stockholm förra helgen blev det ett lite väl kort gig.
Ozzy Osbourne charmade publiken och rösten höll förvånansvärt väl. Men med två låtar färre än i Stockholm förra helgen blev det ett lite väl kort gig.Foto: Mark Hanlon

Men trummisen Bill Wards kontraktsbråk och riffmästaren Tony Iommis kamp mot lymfkörtelcancer satte stopp för den smällkaramellen. I stället får Malmö hålla till godo med mörkrets prins och gäster som Slash, Zakk Wylde och Geezer Butler. Det är förstås inte fy skam, även om det kylt av både förväntningarna och biljettrycket.

Främsta orosmolnet, som fått mig att räkna ut Ozzy Osbourne mer än en gång, är att hans sånginsatser på senare år svajat nästan lika mycket som världsekonomin. Hultsfred 2007 var en katastrof av förkylt kraxande, och på Sweden Rock förra året halkade han runt obekvämt mycket mellan tonarterna. Sett i det ljuset är den pågående turnén en glad överraskning. Ett och annat felskär, men i stort håller den 63-årige hårdrockshjälten kursen.

Annons

Strax efter åtta gubbjoggar Ozzy ut på scen, gastar ”let me fockin' hear you” i micken och rivstartar spelningen med ”Bark at the moon”. Flankerad av den rasande skickliga gitarristen Gus G fortsätter han sedan på solospåret, med en ödesmättad ”Mr Crowley” som tidigt guldkorn.

Kvällens första gäster, Geezer Butler och Slash, gör entré när konserten styrt in på ”Iron man” och Black Sabbath-katalogen. Slash behöver bara visa sig, med sin Les Paul på magen och cylinderhatt på huvudet, för att den 17 000-hövdade publiken ska tända till och börja spilla öl på varandra. När ”War pigs” vrålar igång, med bombsirener som ekar över nejden och skrämmer slag på kvällsflanörerna i Pildammsparken, kittlar det skönt i kistan. Rykande ruiner och marscherande soldater flimrar förbi i svartvitt på storbildskärmen medan Slash fyrar av ett improviserat solo, och resultatet är härligt kaotiskt. Ett tag där känns det som om konserten ska ta fyr på allvar. Men Slash blir aldrig riktigt den dynamit man hoppats på. Snarare är hans insats märkligt lågmäld. Står lite för sig själv på scen, filar på gitarren och fyller sin funktion – ett extra affischnamn, som plåster på såren för den uteblivna Black Sabbath-konserten – men inte så mycket mer.

Då är Ozzys gamle parhäst Zakk Wylde, som inlett kvällen med sitt Black Label Society, mer på hugget. Med honom vid yxan blir det fler Ozzy-låtar, och kramballaden "Mama, I'm coming home” sitter finfint i solnedgången. Sen, kalldusch. Hela gänget tillsammans på scen, ”Paranoid”-riffet slungas ut över stadion och man anar upptakten till en mäktig final. Låten är visserligen fläskig nog, men sen tar det roliga slut. Efter bara en och en halv timme och ett par låtar färre än i Stockholm förra helgen. Inte okej för en stor arenakonsert med saftiga biljettpriser.

Maria Sällberg
Emil Sandgren
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons