Flortunn story och stendum dialog

Fjärde filmen, och den sadistiska lekledaren Jigsaw har äntligen hamnat under obduktionskniven. Men tror ni det är slutlekt för det? Knappast.

Nyheter • Publicerad 12 februari 2008

I en närgången obduktion, där äckelnivån når nya osmakliga höjder, upptäcks ett kassettband i Jigsaws magsäck. Och leken kan börja igen. Plötsligt måste den hetsige Saw-veteranen och Swat-chefen Rigg slåss mot både klockan och sina impulser för att rädda en kollega, som riggats i en iskall dödsfälla. Samtidigt börjar hans kollegor att gräva i Jigsaws förflutna.

Efter tre filmer är hela Saw-konceptet så urvattnat, att inte ens en handfull nya, snillrikt brutala tortyrfällor längre räcker. Filmmakarna har försökt lösa det genom att nysta upp Jigsaws bakgrund och berätta hur han blev en sadistisk psykopat med havererat rättspatos och smak för tortyr. Tanken är kanske inte så dum. Det börjar liksom bli dags att förklara ett och annat. Man glömde bara att skriva ett vettigt manus innan kamerorna började rulla.

Med en flortunn story, stendum dialog och gravt koffeinskadad klippning havererar filmen i en närmast obegriplig köttfärslimpa till film. Ingenting blir bättre för att skådespelarna går omkring som levande pappkartonger och konstaterar det uppenbara.

Emil Sandgren

SAXO

Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.