Finns det tv på hotellet?
Gräll underhållning med glitter, plymer och roulettehjul, uselt dubbade filmer och nyhetsfragment på språk man bara behärskar fragmentariskt. Finns det något vettlösare än tv på hotellet?
Jag vet, jag vet, man vill alltid hellre ha ett rum med tv än ett utan, oavsett om hallåan pratar portugisiska, stäppmongoliska eller svårdefinierbara yttringar av den finsk-ugriska språkstammen. Men man stannar ändå aldrig länge nog i det där rummet för att till fullo förstå hur fjärrkontrollen fungerar eller ens hur många kanaler det finns. Ändå sitter jag och zappar tills min omgivning börjar kalla mig Frank. Ja, Frank Zappa, alltså. Häng med här.
Visst erbjuder många hotell avancerad underhållning i form av betalkanaler. Misstänker att ni vet precis vad jag menar med "avancerad". Men jag har som princip att aldrig betala för sånt. Tv-underhållning, alltså.
Jag vet att många svenska tv-mänhaft för vana att resa till USA på 14 dagar, låsa in sig på motellrum och bara se tv från morgon till kväll, i jakt på idéer och inspiration.
De hittas oftast av avsvimmade av städpersonal på hotellet, orakade och med fyrkantiga ögon och krampaktigt klamrande ett anteckningsblock där de febrigt klottrat saker som "notera: Letterman bär röd slips – observera – RÖD!!!" Och sen, understruket flera gånger och så hårt att det gått hål på papperet: "SLIPS!!!"
Sveriges Television skryterom att man numera kan serveras dygnet runt-svenska på SVT 24 över hela klotet, men är det någon som har sett det? Jag har skruvat på knappar i Australien, Indien och Belgien, och aldrig sett så mycket som en testbild.
För att få in den måste du antagligen leta upp en hyfsat ärlig digitalkanalsverantör, gravt korrumpera både honom och tre– fyra av hans svågrar, lösa abonnemang för 24 månader, resa fyra mil på ett lastbilsflak ihop med en havande get för att få tag i rätt sladdar och adaptrar, och sedan lik förbannat behöva klättra upp på hotelltaket var tionde minut för att justera mottagningen. Och gapa åt geten att hålla tyst på sina ungar.
Men, handen på hjärtat,vill du egentligen ha svenska nyheter när du befinner dig på Bali eller de skummare delarna av Yucatanhalvön? Behöver du veta hur det går i budgetförhandlingarna när du doppar stortårna i Medelhavet?
I veckan har jag från ett hotellrum i Bryssel kunnat höra Roger Moore på oklanderlig franska uttala den odödliga repliken "Je m'apelle Bond – Dscheimes Bond", och lämnat det sista spåret av mänsklig fattningsförmåga bakom mig genom att försöka begripa teorin bakom årets nobelpris i fysik – på tyska.
De enda gångernaman som turist kan mysa över färska nyheter hemifrån är, tyvärr, när man kan njuta av odelad skadeglädje över exempelvis vädret. Man vill inte resa till kanarieholmarna och höra att det är värmebölja hemma. Nej, åska, snö och drivis ska det vara.
Jag måste skamset erkänna att snöstormssvepet över Skåne i vintras adderade en extra dimension till min tillvaro just då – på Kuba, läppjandes mojitos till stillsamt syrsespel och tillbakalutad rumbaorkester. Ja, vadå? Man vill ju ha valuta för respengarna.
Lars Thulinsvär att han trots allt aldrig kastat ut någon tv genom hotellfönstret. Än.
