Festivalen söker sig mot havet
Det är ingen slump att Malmöfestivalen överlevt i 26 år, menar festivalgeneralen Karin Karlsson. Det är en gratisfest som inte står still utan utvecklas och förändrar sin identitet för varje år.
– Vi är ju absolut inte bara en musikfestival, poängterar Karin, som ser konsten, den fritt skapade och med så gott som fria tyglar löpande, som en viktig del av festivalens image och identitet.
Konsten centreras i år till Hamngatan, där besökarna slussas in från Centralstationen till Stortorget. Där har ett gäng konstnärer skapat platsspecifika verk som bara kommer att kunna upplevas här och nu eller rättare sagt där och då.
Butikerna längs Hamngatan har fått upplåta sina fönster åt konstnärer vars verk på ett eller annat vis anknyter till verksamheten. Konstnären Jonas Liveröd har snickrat en väldig portal som välkomnar besökarna genom en Nimisliknande struktur.
– Att översätta det man jobbar med i vanliga fall till en festival är rätt lurigt, berättar Jonas Liveröd. Det måste ju fungera i den här miljön.
De enda förhållningsorder Jonas fått av festivalen är dock bygg stort och icke klättervänligt. Han ser sin portal som en triumfbåge, om än den skevaste och minst skrytsamma triumfbåge man sett.
– I normala fall blir man som konstnär glad om ett par hundra personer ser ens verk, säger Jonas Liveröd. Här kommer en och en halv miljon att strömma igenom!
Hedmanska gården vid Lilla torg ersätter ordtältet från gamla Kulturmanegen. Där hålls författarträffar och scenframträdanden, det ska vara som en ordbubbelpool för det goda samtalet.
Barnverksamheten samlas kring Raoul Wallenbergs park, och vill man smaka festivalmat finns den dels på Gustav Adolfs torg, som vanligt, men också på den nya Posthusplatsen nordväst om Centralstationen.
Nytt är att festivalen flyttar sin fokus norrut. Rockscenerna koncentrerades i fjor till Folkets park, men det har man nu lämnat för att satsa på Posthusplatsen.
Där domineras östra kajen av en konsertplats med flera scener och utrymme för runt 6000 åskådare, medan det på andra sidan finns ett hängområde där man kan fika, få coaching eller träffa Rörelsen gatans röst och ansikte, som sänder radio från en plexiglasbur. Den modige kommer att kunna ta sig mellan de båda sidorna surfande på en wakeboard fäst vid en vajer.
Varför ändras då festivalupplägget nästan varje år? Förändring för förändringens skull?
– Nej, absolut inte, dementerar Karin Karlsson. Omvärlden och förutsättningarna förändras, och vi måste anpassa oss.
Posthusplatsen är enkel att arbeta med, anför festivalgeneralen, man kan bygga mindre och spara pengar till innehåll. Dessutom är det en allmän målsättning för Malmö stad att söka sig mot det havsnära.
– Men jag hade gärna stannat på samma platser från år till år, säger Karin Karlsson. Det är jobbigt att flytta!
