Färg med rytm och rörelse

Akvarellen är den överlägset mest spännande konstformen för Lena Ekman. Hon lärde sig den svåra konsten om pigmenten, papperen och vattnet av Arne Isacsson, som bokstavligen skrev boken om akvarellteknik. Och hon för den vidare inte bara i sin konst utan även som kursledare. Så har Lena också en tidigare karriär som lärare bakom sig.

Det är direktheten, snabbheten och ljuset i akvarellen som ger Lena Ekman de stora kickarna.

– När det är naturligt ljus, då utgör papperet ljuset. I olja och akryl utgörs ljuset av de färger man lägger på, berättar hon.

Hon målar även med olja och akryl, men det blir under vinterhalvåret när man inte kan stå ute och skissa. Helst på platser med mycket liv och rörelse, som marknader, exempelvis. Några av bilderna på utställningen, som hålls i Söderslätts konstförenings regi, är målade under resor i Mellanamerika.

– Jag går aldrig efter foton, det blir för stelt för mig, säger Lena. Jag vill ha liv och rörelse i bilderna.

Hon har till och med en egen rörelseförstärkare, som hon i brist på annat kallar "Lena-tillägg." Det innebär att hon kan utgå ifrån, eller efteråt lägga till, en radda färgfläckar som kastas på med en svepande rörelse. En svängande, snurrande rörelse som Lena Ekman menar att hon har alldeles naturligt i handen.

Akvareller innebär förstås en viss frustration, eftersom det i viss mån är papperet och vattenflödet som bestämmer resultatet.

– Man måste vara superkoncentrerad. Det ges bara ett försök, säger konstnären.

Hur många vackra, handgjorda papper hon får kasta bort innan det rätta uttrycket blir fångat, det vill hon inte ens berätta.

– Ja gud, man har varit nära att bryta ihop ibland! säger Lena Ekman med ett skratt.