Fådda skatter från Söderslätt
Folk skänker regelbundet gamla föremål till museet; saker de tycker är värda att bevaras för kommande generationer. Det är dock inte alltid de är det, berättar antikvarie Åsa Bill:
- Väldigt mycket har vi ju redan, som gamla symaskiner och biblar. Jag tror vi hade 16 flyttkartonger fulla med biblar och katekeser när vi flyttade från Skyttsgården, berättar hon.
- Likaså kommer folk ofta med saker de köpt på loppis. Men det räcker inte med att något är inköpt här i Trelleborg, vi vill veta något om hur och var det har använts.
Vad är det då för föremål museet vill ha?
- Saker som har anknytning till Trelleborg och Söderslätt med omnjed, allra helst sådant som har brukats eller tillverkats här, säger Åsa Bill.
- Det ska förstås också vara i ett visst skick. Vi har ju inga konservatorer, vi kan inte rädda söndriga saker. Såvida det inte är något väldigt speciellt, förstås, skyndar hon sig att tillägga.
Historia, det kan vara lite vad som helst. Bland de nyinkomna föremålen finns vitt skilda saker som skinnhandskar, reklamskyltar, dunkar för mopedbränsle och en tidig modell av dammsugare.
Här finns också stolar som tillverkats på Dux i Trelleborg och oanvända motorcykeldäck från gummifabriken.
Räddade objekt
En hel del har kommit från nedlagda samlingar som Hemmesdynges hembygdsmuseum, räddningstjänstens brandkårsmuseum och Äspö lanthandel. Skolplanscher och bänkar har räddats från den rivna Centralskolan eller Ljunggrenska. Och ett särskilt omnämnande förtjänar den av Inger Malmqvist skänkta samlingen kläder och textilier från Fru Alstad, med tidsperioden 1700-tal till 1930-tal.
- Ofta sparar ju folk på festkläder och uniformer, så det har vi ganska mycket av, förklarar Åsa Bill. Men från Inger fick vi en hel del vardagskläder. Gamla undertröjor och arbetsskjortor - det är ju jättespännande! säger Åsa Bill med en antikvaries sanna entusiasm.
Faster Bengta
Frågan är dock om inte den riktiga skattkammaren fanns i Södra Åby. "Faster Bengta" Hanssons garderob, mer eller mindre orörd sedan den välbärgade men sjukliga damen avled 1934, 71 år gammal.
- Det är sådant som man bara upplever en gång i livet, beskriver Åsa Bill. Där hängde gamla tunga slädkappor, och hemsydda klänningar som Bengta haft när hon farit till Ramlösa för att dricka brunn i sin ungdom.
Allt kan inte visas, det finns mer än dubbelt så mycket av nya fynd i museets magasin. Men Åsa Bill är nöjd med urvalet.
- Tidigare kände jag en större tvekan kring vad vi skulle och inte skulle samla på, men man blir säkrare med åren, säger hon. Och jag måste alltid ha i bakhuvudet att jag måste ta tillvara även det som blir intressant att se från vår tid om hundra år.
