Eviga ögonblick blev både bok och film

Det är något med Agneta Ulfsäter-Troell och släktkrönikor. Inte nog med att hon djupdykt i sin pappas släkt i nya boken Att människan levde, där en av flera berättelser ligger till grund för kommande filmen Maria Larssons eviga ögonblick. Hon har också grävt på sin mors sida i Famna livet, i familjen Bernadotte i Drottningar är också människor och i en Ystadsfamilj i Skandalen i Ystad.

– Jag som inte ens är särskilt släktkär! säger författarinnan och skrattar åt paradoxen. Men perspektiven bakåt fängslar henne.

Idén att utforska pappa Esbjörn Ulfsäters familj dök upp inför faderns 80-årsdag 1988.

– Jag insåg, till min stora förvåning, att jag nästan inte visste någonting om hans bakgrund, berättar Agneta.

– Så jag tvingade ner pappa i en stol och ställde frågor om hans uppväxt. Men ut kom bara saker som ''det var ett rum och kök och dass på gården – den vanliga lyxen på den tiden".

Bakom förtegenheten fanns kanske också en viss vilja att glömma, tror Agneta. Pappan växte upp i skuggan av första världskriget, det var fattiga förhållanden utan skydd från vare sig svält, sjukdomar eller plågor som alkoholism. Men Esbjörn hade läshuvud, han gjorde en klassresa och lämnade så småningom inte bara de fattiga arbetarkvarteren utan även landet och jobbade i England och Tyskland.

– Det var inte så att min pappa bröt med släkten, säger Agneta. Men det var på något vis ett avslutat kapitel för honom.

Lite besvärad av släktforskningen gav Esbjörn sin dotter rådet att ringa hans kusin Maja i stället.

– Kusin? utbrister Agneta häpet. Jag visste inte ens att hon fanns. Jag for ju dit som ett skott! Tant Maja, då 85 år, blev nyckeln även till Esbjörns historia och hela familjen Larsson, som de hette innan Esbjörn bytte namn.

– Plötsligt så myllrade det ur gömmorna, denna fantastiska släktberättelse, berättar Agneta.

Det är inte första gången slumpen gripit in och bara dumpat bra historier i knät på Agneta. En flyttkartong som gick sönder och tappade ut en bunt brev blev upptakten till Famna livet. Nu slumpade det sig igen.

– Jag var precis på väg ut från Maja. Och då säger hon "vet du, min mamma Maria, hon vann en kamera en gång på lotteri".

Agneta frös mer eller mindre mitt i steget. Fanns det bilder? Jo då. Flera album, och lösa bilder, gamla svartvita gulnade pappersbitar. I en låda hos Maja, under en hög underkläder.

– En arbetarkvinna som vinner en kamera, säger Agneta fascinerat. Och som behåller den, trots frestelsen att sälja och få pengar till sitt fattiga hushåll.

Agnetas forskande och intervjuande pågick i sex år.

– Efter att Maja dog, över 90 år gammal, så fortsatte jag prata med andra släktingar lite som en fritidssyssla, berättar hon. Jag blev mer och mer gripen av att det faktiskt var min egen släkt.

När man får ord på upplevelserna kommer också färgen på det som en gång var, beskriver hon.

Pappa Esbjörns arbetarrötter erbjöd dessutom en spännande kontrast till den högreståndsmiljö som Agneta utforskat på moderns sida.

– Den sammansättningen av två skilda världar kändes mer och mer märklig, beskriver hon. Men för mig har den erbjudit en väldigt bra kombination här i livet. Det ger en väldig bredd.

Maria Larsson, som var Agnetas fars faster och levde kring förra sekelskiftet, fotade familjen Larsson ihop med Göteborgsmiljöer och högtidsfoton av grannar. En filt hängdes upp som bakgrund, så hade hon raskt förvandlat familjens trånga lägenhet till ateljé. Men att bli yrkesfotograf var det aldrig tal om. Maria hade fullt upp med hem, fem barn och marktjänst för maken, den alkoholiserade kusken Sigfrid.

I stället blev stunderna med kameran hennes and-rum då ingen fick störa. En stunds mental semester från den kämpiga vardagen. Med de där pappersbitarna som så magiskt frös verkligheten till ett evigt, stillastående ögonblick.

– Som Virginia Woolf skrev så behöver kvinnor ett ''eget rum". Karlar tar ju det bara! säger Agneta med ett skratt.

Kanske skrivandet erbjuder samma mentala vila för Agneta Ulfsäter-Troell?

– Nä, det är jädrar min sju ingen semester! utbrister Agneta, och skrattar igen.

– Men det är fantastiskt de dagar då man sätter sig vid nio och skriver, och plötsligt är klockan åtta på kvällen. Då har man blivit inspirerad.

Filmen Maria Larssons eviga ögonblick klipps just nu av Jan Troell själv inför premiären 2008. Agneta Ulfsäter-Troell skrev manus tillsammans med Niklas Rådström och Jan, men nu inskränker sig hennes roll till att då och då vara testpublik.

– Jag är titterska, beskriver Agneta, som även har en nästan Hitchcocksk, förbiflimrande statistroll.

– Jan är jätteledsen över att det är så mycket i berättelsen han inte fick med. Mer ledsen än jag!

Men det blir en bra film, kanske Jans bästa, menar hon övertygat. Med en mycket porträttlik Maria Heiskanen i titelrollen, Mikael Persbrandt som hennes försupne make och Amanda Ooms, Ann Petrén och Ghita Nørby i en story som erbjuder svensk historia i form av arbetarrörelse, nykterhetsrörelse och hungerkravaller. En ''bakom kulisserna"-dokumentär görs också, där Agneta intervjuas av sin dotter Yohanna Troell. Först då, inför kameran, drabbades hon på allvar av sin släktberättelse.

– Jag blev äckligt sentimental, säger Agneta. Var kom det ifrån? tänkte jag. Jag har hållit distans till det så länge. Men då vällde det upp inom mig och gick inte att stoppa.

Kanske underblåstes reaktionen av insikten att det är mindre än 100 år sedan som man i Sverige svalt, levde på kålrötter och skapade surrogat som tyger gjorda av mossa. Och att det som så många unga i dag tycker är pest och pina – att gå i skolan – var den högsta drömmen för arbetarbarn i 1900-talets början.

Finns det fler släktsagor under de stenar Agneta Ulfsäter-Troell vänt på? Jo då.

– Jag har en grej jag vill göra. Men vi får se. ''Stories you tell you never write", säger hon hemlighetsfullt.

Säkert står fler slumpar på kö. Agneta hade ju tänkt, när hon flyttade till Smygehamn med sin familj, att satsa på journalistiken och söka jobb på Trelleborgs Allehanda. Men så gick den där flyttkartongen sönder.

– Jag älskade mitt jobb på Västervikstidningen, berättar hon entusiastiskt. Att jobba på en lokaltidning är världen i ett nötskal.

– Jag hade nog sett mig själv cykla runt med en kamera och intervjua gamla bygdeoriginal. Det är nog min framtid!

Lars Thulin

0410-545 20

lars.thulin@trelleborgsallehanda.se

a Agneta Ulfsäter- Troell

Bibliografi:

n Att människan levde (2007)

n Skandalen i Ystad (2000)

n Kärlek, snus och karameller (1997)

n Drottningar är också människor (1996)

n Famna livet, en svensk familjesaga (1991)

Med andra författare:

n Återsken (med Caroline Berglund och Gunilla de Besche Öhrvall) 2006

n De första hundra åren, Trelleborg AB (med Carl Aspegren) 2005

n Despot och charmör, Henry Dunker (med Carl Aspegren och Caroline Berglund) 2002

n Berättelser från köket (med Caroline Berglund och Helmut Prössel) 2002

Fotnot.I kväll klockan 19 presenterar Agneta Ulfsäter-Troell sin bok på Bokens dag, Församlingshemmet i Trelleborg.