Europe når fram till publiken
Det handlar om Sveriges genom tiderna mest framgångsrika rockband, ett band som sålt minst 10 miljoner album. Och ja, de har gjort fler låtar än The final countdown. Bandet återförenades 2004 efter ett kärvt 90-tal med mer eller mindre lyckade solokarriärer och det senaste albumet Last look at Eden (2009) har toppat den svenska albumlistan. Än finns det plats för Europe i svenskarnas hjärtan. Det märks inte minst på det publikhav som bildats framför den stora scenen i Svedala.
Det har gått 20 år sedan Europes glansdagar, medlemmarna har åldrats och håren är inte längre lika fluffiga. Dock är det ett oväntat vitalt band som möter oss och Joey Tempest visar prov på att hans röst fortfarande håller i låtar som Cherokee. Europes sound har blivit skitigare och mer rätt i tiden jämfört med de låtar man hittar på någon av bandets Best of-plattor. En del av de nyare låtarna, som The beast, uppvisar tydliga Iron Maiden-influenser.
Europe är inget one-hit wonder men en känsla av transportsträcka mellan bandets hits infinner sig. När Tempest deklarerar att det måste finnas plats för nostalgi och drar igång den ultimata arenarockballaden Carrie med piano och akustisk gitarr dyker det snabbt upp tändare i luften och publiken sjunger med.
Självklart spar de monumentala The final countdown till finalnumret och ett öronbedövande jubel går genom publiken när synthriffet som säkert varenda svensk kan nynna på drar igång. Trots att det är 24 år sedan låten släpptes verkar Europe fortfarande gilla att framföra den. Och framförallt: publiken älskar att höra den.
