Ett poänglöst artistmöte

Så när jag slår mig ner i gräset på Christinehof, väntar jag spänt på det där ögonblicket när polletten ska trilla ner och jag plötsligt fattar grejen. Fattar varför dessa två omaka artister funnit varandra. Fattar storheten som gömmer sig bakom den plastiga, färglada scendekoren på temat sommar, solrosor, fiskar och fjärilar. Men det där ögonblicket kommer aldrig.

Visst, deras röster flätar sig runt varandra på ett oväntat fint sätt. Och deras välrepade gnabbande på scen får det att rycka lite i mungiporna. Men det är också allt. För det finns ingen spännande kemi mellan de två. Ingen spontan och hjärtvärmande glädje över att stå på scen tillsammans, som kan få vingar och smitta av sig på publiken. Bara två artister med starka röster, som hade varit roligare att se var för sig.

Framför allt märks det när Eva själv tar scenen i besittning. Med öm, sårbar röst och känslofulla arrangemang visar hon var skåpet ska stå. Den samtidigt både tunga och mjuka balladen När jag såg diggår direkt till hjärtat. Den vemodiga, mörka Novemberregnlikaså.Och den gamla hiten Ängeln i rummetblir till något mycket mer än bara publikfrieri i Eva varsamma händer.

Det är i ögonblick som dessa konserten lyfter, Evas röst tvingar till sig uppmärksamhet och gåshuden börjar komma krypande. Det är också då jag kommer på mig med att önska att showen inte vore en pardans.

Jöbacks anslag är mer show än innerlighet, med fylligare arrangemang och större gester. Och han gör det för all del bra. Radioplågan Han är med mig nufungerar strålande live och i Jag sjöng varje sång för digfår Jöback chans att spela ut hela sitt breda register. Men det betyder inte att han passar in på samma scen som Dahlgren. Kombinationen är märklig, men inte så märklig att själva krocken ger den berättigande. Då hade det krävts att man skruvat ett par varv till. Som Thåström och Peter Jöback. Eller Ulf Lundell och Eva Dahlgren. Då hade verkligen vad som helst kunnat hända. Men mellan Jöback och Dahlgren händer inget särskilt. Och då känns hela paketet lite poänglöst.

Men deras idé att spela in genrepet och sen sälja skivan på konserterna är genialisk. Det borde andra artister ta efter.