Ett offer för framrusande teknik

Jag fick ett meddelande på min dator - minnet är överlastat.

Fastän jag pratade lite med henne och menade på att man inte kan ge upp för att man känner sig lite trött, så vägrade hon ge med sig - minnet är överlastat. "Skaffa USB eller kör över det mesta på cd", var svaret från supporten.

När jag pratade med min hovleverantör sa hon att jag borde fundera på en ny dator, en snabbare med mer kapacitet. Då måste jag visserligen också investera i nya program, uppgradera skrivaren, digitalkameran, scannern och så vidare. Till en kostnad på jag-vet-inte-hur- mycket (eftersom jag föll i koma när hon nämnde priset).

Min dator är två år gammal. Två år är ingen ålder, tycker jag, spontant. Dessutom betalar jag fortfarande av på den dator jag "investerade" i.

Finns det några alternativ? Nej.

I princip kan jag skrota min dator, omskola mig och leva lycklig i alla mina dagar. Visst kan jag leva utan dator eftersom jag de facto gjorde det fram till 1995. Men varje hem med självaktning har minst en dator, helst laptop, per person. Mina barn har också en uppsjö av Playstation 2 med tillhörande spel, Gameboy och datorer med tillhörande pedagogiska och interaktiva program.

Vi har en stor flyttkartong med härliga, obegripliga, gamla och nya manualer på japanska, kinesiska, persiska och norska, garantier och kompatibla sladdar. Jag har fallit offer för någonting som jag bara marginellt kan påverka. Jag kan inte välja att stiga av tåget eftersom det rusar fram genom landskapet i 300 km/tim.

Så OM jag nu slänger alla datorer OCH därmed skaffar mig oceaner av tid till andra frågeställningar i livet - ja då kan jag ta på mig den till synes simpla uppgiften att leta efter dammsugepåsar.

Hur många varianter finns det? Och finns det till min dammsugare (fullt duglig) som jag köpte för fem år sedan? Nej.

Dessa fem år har odelat använts till att skapa nya dammsugare, med nya påsar, fästen, filter med mera. Ny design, bättre sug. När jag skulle reda ut vilken påse som fungerade till just min dammsugare stod expediten och jag och glodde i en pärm, fylld med listor och pedagogiska sökverktyg gällande ämnet "dammsugepåsar" i 25 minuter...ändå kom jag hem med fel påsar. 50 kronor fattigare. Jag måste köpa en ny dammsugare, den andra är utgången. Det är sant.

Ja, så var det bilen, också den fem år gammal, som behöver ny kamrem, bromsklossar, ett hjullager på höger fram...mycket svårt på "så gamla bilar". "Vi får kolla på skroten", säger mekanikern och ser bekymrad ut.

SKROTEN? "Ja".

Mobiltelefonen, digitalkameran, möjligheten att få ut sina fotografier på vanligt fotopapper, kylen, frysen, diskmaskinen, mikron, ipoden...

Svaret är: "Det är inte lönt att laga, köp nytt istället, priserna är extremt låga nu".

Ja, visserligen. Och det enda som syns från månen är Kinesiska muren och New Yorks sopstation. Snart brinner flera eldar, det är de andra sopstationerna.

Så vackert det kommer att se ut. Från månen alltså.

Ann Hingströmskriver krönika var onsdag.

hingstrom@ebox.tninet.se