Ett hotell med många gåtor

Ny bok. Lina frågar oroligt, om och om igen, om han inte borde stanna och vila en stund. Tre dagar har hunnit gå sedan de gifte sig. Detta är deras bröllopsresa, dessutom är Lina gravid sedan någon månad.

På nätet har de hittat ett, som det stod i reklamen, romantiskt gammalt hotell. Europa heter det och ligger i en liten medeltida stad invid floden Elbe nära den tjeckiska gränsen.

När de kommer fram märker de snart att hotellet är såväl slitet som duktigt bedagat. Men mycket av charmen har lyckats överleva från de flotta och fornstora dagarna, mjuka heltäckningsmattor, dammiga men pampiga kristallkronor, knarriga korridorer.

Det är en aning ödsligt. Det är inte så många andra gäster där.

Det är en blöt vår. Det envisa regnet gör få uppehåll. Snart tilltar det även i styrka, öser ner varenda dag. Tillsammans med smältvattnet får det Elbes vattennivå att stiga oroväckande snabbt.

När sedan fördämningarna på en damm brister längre uppmed floden finner de sig vara fast på hotellet. Samtidigt inträffar - som det heter - egendomliga händelser. Människor på hotellet försvinner spårlöst, ett rum vandaliseras.

Erik är övertygad om att någon spionerar på dem nattetid, och vad är det för mumlande ljud - som om någon oavbrutet pratade med sig själv - som hörs från rummet ovanför? Bor där någon?

Upptakten till Henrik Kullanders tredje roman Medan floden stigerriktar entydigt, och en aning endimensionellt, in sig på att skapa en krypande stämning av mystik, av hur detta annars tråkiga och oklanderliga svenska medelklasspar står inför oklara hot. I hotellets skuggor växer och frodas ett frö av ondska.

I likhet med till exempel Stephen King, vars The Shiningmaximalt utnyttjar ett ödsligt hotells alla inneboende skräckmoment, försöker Henrik Kullander förvandla Hotell Europa till en gäckande fasas boning.

Även en annan likhet finns däri att även i Medan flodens stiger dricker huvudpersonen alldeles för mycket. Erik har många morgnar svårt att minnas vad som hänt kvällen före; hans uppfattning av omgivningen luckras upp, blir opålitlig. Kort uttryckt: till en osäker faktor i romanens ekvation.

På samma sätt som i de två tidigare och mycket övertygande romanerna - debuten Någonting odödligtoch Elfenbenssvart- demonstrerar Henrik Kullander även i sin nya bok en ovanligt välutvecklad begåvning att förena en imponerande precision i språket med glidningar mot ett större dunkel, en tilltagande oklarhet i handlingen. Det exakta, det nästan överdrivet tydliga och påtagliga, förenas med det undflyende och svårfångade.

Tyvärr har Medan floden stiger för mycket av konstruktion över sig för att övertyga helt och fullt. Med en viss ansats till stelbenthet och brist på flexibilitet rör sig Kullander framåt i romanen.

Parallellhandlingen med Heinrich Lehmann-Willenbrock, förebilden för kaptenen i Buchheims succéroman Das Boot(Ubåtenär dess svenska titel). blir enbart sökt, på gränsen till effektsökeri.

Däremot är den fiktiva dagbok som Lehmann-Willenbrock skriver på nätet, och som huvudpersonen Erik hittar av en tillfällighet, roande som parallelläsning till romanen. (Sök efter Gespensterhotel Europa - Anteckningar från ett spöhotell 1888 - 2007.)

Att läsa vad denne mystiske man - som kanske eller kanske inte bor i hotellrummet ovanpå - har skrivit ger även andra tolkningsmöjligheter till Medan floden stiger.

Men draget av - vad jag vill kalla - postmodernistiskt besmittad konstruktion blir för den skull inte mindre. Tvärtom. Men Henrik Kullander har kvar sitt välutvecklade sinne för språkets svårare och subtilare valörer. Skickligt fångar han stämningar, naglar övertygande fast de små - nästan omärkligt - psykologiska förskjutningarna. Så även om Medan floden stigerinte övertygar som helhet, imponerar Henrik Kullander ännu en gång som författare.