Eric Idle ger Spamalot fria händer
Nöjesteaterns version av "Spamalot", baserad på Pythonfilmen "The Holy Grail", är inte den första utländska versionen av succémusikalen från Broadway och Londons West End. Men det är Skandinavienpremiär och, förstås, den första svenska versionen. Till och med Python-kollegan John Cleese får prata lite svenska; som Guds röst, förinspelad speciellt för Malmöupplagan.
Eric idle är ingen Lloyd-Webber, som bevakar varje detalj som en hök. Tvärtom.
– För mig är det viktigt att varje ny plats anpassar den efter sina förutsättningar, säger han. Man ser ju inte samma version av "Hamlet" igen och igen. Är det något med stycket, så kan det tolkas om och sättas upp på ett nytt sätt.
– Jag håller mig utanför, poängterar han. Jag älskar att se pjäsen göras av nya ensembler, och ser mycket fram emot det här.
Eric Idle hade länge gått och sugit på idén att göra nytta av sina musikaliska talanger i en musikal, och bland annat diskuterat "Det våras för Hitler" med Mel Brooks. När det slog honom att han redan hade utmärkt stoff liggande.
Förstärkt med närmare 40 sånger och en del udda Python-referenser för fansen har den gamla riddarsagan fått nytt liv. Komplett med klapprande kokosnötter istället för hästtramp, riddare som huggs i bitar och väpnare som mosas av flygande kor.
De övriga Python-medlemmarna var inte intresserade att hänga på. Och det verkar Eric idle rätt nöjd med.
– De är skeptiska till allt. Och det ska de vara, de är ju komiker!
– Hade Terry Gilliam gjort den hade det varit blod över hela scenen. Men de andra har varit väldigt generösa. Jag har märkt att ingen av dem har skickat tillbaks en enda check!
Musikaliskt är "Spamalot" en vild mix av allt från Sjostakovitj till doo-wop. En ny genre som upphovsmännen gärna kallar "Ipod shuffle." Men stilblandning har Eric idle alltid jobbat med.
– Mycket av det är musik som jag växte upp med. "Always look on the bright side" var ett slags krigssång, fast gjord med ironi. "Look on the bright side of death" sjöng de aldrig under kriget!
De 14 år då Monty Python var aktiva har Eric idle många sköna minnen från.
– Det är som att vara en del av ett gammalt fotbollslag, beskriver han. Vi spelade väldigt bra ihop under en viss period, litade på varandra och gjorde massor av fåniga saker.
– När tv-serien var över gick vi vidare till film, vilket var ett smart drag. Vi behövde bara göra en film var tredje-fjärde år.
Det unika var, i Eric idles ögon, att de var en grupp komediförfattare som faktiskt också framförde sitt eget material.
– Det ger det en sammanhängande känsla som är intressant. Och vi blev dessutom bättre på att agera tack vare det.
"Spamalot" riktar sig dock inte först och främst till fansen.
– De kommer ändå, resonerar Eric Idle. För att göra det till en framgångsrik musikal måste den attrahera folk som inte ens gillar Monty Python.
Nyckeln är en bra historia.
– Viktigast i en musikal är pjäsen, säger Eric Idle. Det handlar inte om en bunt låtar, utan om en pjäs fylld av intressanta karaktärer.
Nu jagar han vidare efter nya idéer att utveckla, tillsammans med musikern John Du Prez.
– Vi letar fortfarande efter den dummaste, mest korkade idén. För det är den riktningen man ska ta!
