Era

(Universal /Stockholm) Som new age-allergiker närmar jag mig med stor misstänksamhet fransmannen Eric Levis projekt Era och dess mystiska munkar och baklängessjungande dvärgar, eller vad det nu är. De ekande kyrkorummen och latinska sångerna väcker mest associationer till kvasifilosofi, religionsmystik och gör-det-själv-andlighet, och allt sånt låter jag helst inte komma så nära att jag blir tvungen att hålla det på armlängds avstånd. Nya "The Mass" - titellåten är en popularisering av det dramatiska temat från Orffs "Carmina Burana" - är Eras tredje platta, även denna full av munksång, Enya-vibbar och orkesterstycken man kan kalla pampiga. Men även av gitarrer och pop, som visserligen aldrig blir banal men som absolut inte drar sig för att bli sentimental eller sagodimmig. Det är stämningsfullt, sofistikerat och högtidligt som Amen i kyrkan - men också pompöst, kitschigt och alldeles för mycket på allvar.