En text för dem som kanske inte bryr sig

Nu ska jag skriva om något många människor inte vill läsa. Dom som inte orkar bry sig. Redan för mer än tusen år sen sa Horatius att "det angår dig när det brinner hos grannen". Sant. Men lika sant är att det också angår mig "varför det brinner hos grannen".

I vår värld är alla varandras grannar. Det är en illusion att tro att Taiwan eller Afghanistan är så långt borta att det inte finns något som länkar oss samman. Sen kan man naturligtvis gradera in oss i "grannar i trappuppgången"; det skulle vara exempelvis de baltiska länderna. Något mer avlägset ligger länderna där vi solar oss; Spanien, Grekland, ända bort till Thailand. På andra sidan gatan, ungefär.

Just Thailand och tragedin kring jul bekräftar tanken om grannskapet och närheten.

Det gör också att vi inte kan undgå att ha ett förhållande till det krig som fortfarande pågår i Irak.

Bob Woodward, en av de journalister som genom sina skriverier för drygt 30 år sen kring Watergate-skandalen bidrog till att president Nixon tvingades avgå, har skrivit en bok om hur Irakkriget "skapades".

Det är förfärande läsning. Det börjar onsdagen den 21 november år 2001, 72 dagar efter det att flygplanen flög in i skyskraporna på Manhattan. I Vita Huset tar president Bush försvarsminister Rumsfeld till sidan och säger att han vill ha ett samtal på tu man hand.

Det är spännande som en öppning av en thriller. Men ohyggligt i sina konsekvenser. Bush frågar Rumsfeld:

"Vad för sorts plan för en attack mot Irak har du att visa mig?"

Från den punkten börjar en långsam men målmedveten förberedelse av ett krig mot Irak. Stora delar av planeringen sker i största hemlighet, utan att någon utanför de direkt inblandade får några informationer.

Trots att det blir alltmer tveksamt om Saddam Hussein verkligen har tillgång till massförstörelsevapen och allt mindre troligt att det finns några kopplingar mellan Usama bin Ladins nätverk och Irak, är det motiven för att utlösa det krig som förvisso bidragit till att Hussein störtats, men samtidigt inneburit ett pågående lidande för det sargade landet.

Bob Woodward har genom ett gnistrande journalistiskt arbete klargjort hur kriget skapades, hur allt var en gigantisk konstruktion av en krigshungrig president och hans närmaste rådgivare.

Bakom talet om massförstörelsevapnen och terroristerna fanns något helt annat: oljan. USA bedriver idag en skoningslös politik för att organisera Mellanöstern så att de har full kontroll över oljetillgångarna. Det är samma övegreppspolitik som USA bedrivit så många gånger tidigare. Bush och den konservativa del av befolkningen som stöder honom inser naturligtvis att tiden inte är oändlig. Kina växer allt snabbare, Ryssland är bara temporärt försvagat. Det är nu eller aldrig som gäller för USA.

Nu vet jag att många inte tycker om att läsa det här. Var inte Saddam Hussein en krigsförbrytare? Var det inte en befrielse för det irakiska folket att bli av med honom? Ingen, minst av allt jag försvarar naturligtvis Hussein. Men andra metoder skulle han använts, främst dialogen, och ett tålmodigt klargläggande av att allt tal om massförstörelsevapen var falskt. Inte detta blodiga krig som nu håller på att slita sönder landet.

Bob Woodward använder inte ordet. Men naturligtvis är det uppenbart att en man som Donald Rumsfeld uppfyller alla de krav som kan ställas för att kalla en människa "krigsförbrytare". Det gäller även för president Bush och många andra – hans engelska kollega, inte minst.

Det är lätt att inte bry sig. Men det är hos våra grannar det brinner och det står klart vem som är pyromanen och hotar oss alla.

Bob Woodwards bok "Plan of Attack" är så vitt jag vet ännu inte översatt till svenska. Jag hoppas så sker.

Den ger en bild av hur ett fåtal människor bestämde sig för att starta ett krig som i sin förlängning hotar stabiliteten i hela världen.

Det måste vi naturligtvis bry oss om. Till och med nu när det äntligen börjar bli sommar och fjärilar virvlar framför våra ansikten.

I annat fall mörkar vi vår egen framtid.

Henning Mankellskriver krönika i Allehanda varannan lördag.