En spelstil som kan diskuteras
"Första gången" är en sanning med modifikation. Numera 24-årige Victor ingick ju i Gusten Gustafssons borgspelskompani på 90-talet, som liten pojke. Men på senare år har vi mest sett Victor spela med numera nedlagda rockbandet Precious.
Nu bor Victor i Stockholm, ingår i teatersällskapet med det udda namnet Ung utan pung – och har precis kommit in på scenskolan. I Luleå.
– Mäktigt! Och lite overkligt, kommenterar en glad och fortfarande lite småchockad Victor Ståhl-Segerhagen.
– Oddsen är ju små. Det var kanske 350 personer som sökte, och de tar in åtta.
Det innebär att Victor till hösten får lämna "pungen", som den unga teatertruppen kallas i inre kretsar.
Teaterns namn syftar på unga utan pengar, om någon trodde något annat. Gruppen, som främst framträder på skolor och fritidsgårdar, spelar aktuella, samtidsorienterade pjäser riktade till en ung publik.
– Det är väldigt anpassat till ungdomar. Det är fart och fläkt, och vi varvar snabba sketcher med låtar, sång och dans. Det var inte minst därför jag ville vara med, eftersom jag är sångare och musiker också, berättar Victor, som gått musikalutbildningen på Wendelsbergs folkhögskola i Göteborg.
Han visste inte mycket om Ung utan pung innan han sökte jobb där, eftersom gruppen sällan ses i Skåne. De har sin bas, och en liten teater, i Stockholmsförorten Rågsved.
– Spelstilen tilltalade mig, och hela stämningen och arbetssättet, berättar Victor Ståhl-Segerhagen.
– Vi skriver mycket av materialet själva, och jobbar fram föreställningarna ihop med vår regissör och manusförfattare. Då får vi en pjäs som bygger på våra egna ord och erfarenheter, i stället för en som satts upp tusen gånger förut.
Pjäsen som spelas i Trelleborg heter "♥ mig", vilket ska uttydas "Hjärta mig." Med undertiteln "naken på nätet" är det ett stycke om det aktuella ämnet unga och utsatthet på nätet.
Pjäsen har tillkommit på ett regeringsuppdrag, vilket är smått unikt. Ungdomsstyrelsen behövde något för att krydda det "metodmaterial" som skulle ge ungdomar tillfälle diskutera beteende och faror på internet.
– Ungdomar har en annan attityd på nätet än i verkligheten, tycker Victor. Man känner inget ansvar på internet, det är som en annan värld. Man kan skriva vad som helst till någon utan att bry sig, och det kan man absolut inte göra öga mot öga. Man kan exponera sig också, men man kommer ju inte halvnaken till skolan.
Hur spelar man teater för unga utan att bli pekpinneaktig?
– Det handlar om att inte ge några färdiga svar, utan att ställa frågorna istället. Så att ungdomarna själva får tänka efter vad som är rätt eller fel, säger Victor.
Skådespelarna skriver det alltså inget på näsan på sin publik. Ens när de blir sugna:
– Vi har en pjäs, "Chilla eller tjalla" om lag och rätt och vikten av att vittna. Civilkurage. Hör man ungdomar gå ut därifrån och säga "ja, jag tänker i alla fall aldrig vittna", då får man bita sig i tungan.
Ändå är teatern en vettig grund för en djupare diskussion, tycker Victor:
– Man har i alla fall öppnat en tanke hos folk, även om man inte kan göra mirakel med en enda föreställning.
