En resa i tusen bilder

Förr i tiden, ja nästan före förr i tiden då placerades man i en soffa med ett fotoalbum på bordet framför och sedan vidtog en lång och utförlig berättelse om semesterresan till Tyskland med hjälp av de lätt suddiga svartvita bilderna.

Det var förstås en prövning eftersom bilderna oftast var helt ointressanta och visade motiv som sannerligen krävde en förklaring. Men på den tiden var filmrullar dyra och framkallning och kopiering kostade också en slant så antalet bilder var barmhärtigt få – kanske bara ett hundratal.

Sedan kom smalfilmen och då blev det riktigt tufft. Vänner och släkt arrangerades som i en biosalong, en filmduk riggades upp – i bästa fall, det var också vanligt med ett lakan direkt på väggen. Projektern laddades med en filmrulle och spektaklet drog i gång. Det var hoppigt, ryckigt och oskarpt – det är betydligt svårare att filma än att fotografera och dåtidens smalfilmskameror var väl inte av bästa kvalitet.

Vi fick se film efter film från djurparken i Hamburg där det knappast gick att se vilka djur som filmats och vi genomled otaliga uppställningar där resenärerna stod och vinkade från än den ena, än den andra platsen. Jag minns särskilt en sekvens där mannen i familjen låg och sov i ett hotellrum – scenen varade länge. Numera är det andra bullar som gäller. Den digitala film- fototekniken har erövrat oss och redan efter några minuter efter mina vänners ankomst från Mexico så rullade resan på i den stora teveskärmen på väggen. Den digitala tekniken gör att det inte finns några begränsningar, det är bara att plåta på och tanka ner i datorn. Under hela kvällen visades resan från starten i Ystad till hemkomsten med hjälp av tusentals bilder i form av ett bildspel där varje bild visades i rutan under några sekunder.

Men höjdpunkten var en riktig film med titeln "Familjen som lekte med delfiner". För en femhundring får man en proffsigt gjord film med både vinjett, text och musik som skildrar lekstunden med fiskarna. Filmen varade elva minuter och visades varje gång det kom en ny gäst till vårt lilla hemkomstparty.

Det var inte bättre förr. Numera är bilderna tekniskt perfekta och att en av familjemedlemmarna bakom stillbildskameran är professionell fotograf gjorde inte saken sämre. Och delfinfilmen var riktigt bra och underhållande. För första gången i mitt liv uppskattade jag faktiskt att få ta del av semesterbilderna.

Vänta bara till jag kommer hem från min stundande resa till Thailand. Då är det min tur att bjuda på show.