Annons
Nyheter

En oönskad överraskning

Py Bäckman har på många sätt varit ett tyst verkande centrum i svensk populärmusik.
Nyheter • Publicerad 26 april 2010
Py Bäckman vid lördagens konsert i S:t Nicolai kyrka.
Py Bäckman vid lördagens konsert i S:t Nicolai kyrka.Foto: 

Och då främst texterna i den – under de senaste 37 åren (strängt taget är hennes karriär 16 år längre, då dock bara som vissångerska).

Detta utan att göra sig ett kolossalt och bestående namn som till exempel Mikael Wiehe. En sådan populärmusikalisk portalgestalt måste ju vara något alldeles särskilt, tänker man och ger sig åstad till konsert med denna nu något grånade eminens.

Annons

Och nog är hon särskild allt, Iggesunds stora dotter. För få liveartister lär vara svårare att tycka om trots alla hennes och publikens ansträngningar åt motsatt håll.

Man kunde till exempel tycka att en person som enligt egen uppgift framfört samma konsertprogram runt 200 gånger – helt oavsett hennes mångåriga karriär i rampljuset – skulle känna sig tillräckligt varm i kläderna för att inte be om ursäkt för varenda anekdot mellan sångerna eller komma med den något överflödiga upplysningen om att hon ska sjunga just som musiken börjar.

Det vore också möjligt att ge Trelleborgs kyrkokör lite mer att göra än att vara refrängsångare åt Bäckman. I de fall där kören får sjunga utan solist är arrangemangen snygga men pianoackompanjemanget (framfört av Rune Broberg) så ljudstarkt att kören praktiskt taget för jämnan måste ta i för allt vad stämbanden håller utan att för den skull riktigt kunna hävda sig mot Brobergs bankande.

Det besvärligaste är dock Bäckman själv. Hennes sångröst, som vänligast kan beskrivas som genomträngande och för vilken mikrofonförstärkning är överflödig, svajar betänkligt mellan de toner där hon känner sig bekväm och därför trycker till som om det gällde livet. Som scenpersonlighet är hon nervös, ett faktum som bara understryks av hennes tafatta försök till självironi.

Kanske vore allt bättre om konserten gjordes helt utan mellansnack. Då hade de mestadels svulstiga melodierna och de djupgrunda självhjälpstexterna kanske inte framstått i riktigt lika oblid dager. Att man till och med väljer att framföra den tredje, extra julbetonade, versen i ”Koppången” trots att vårsolen lyser med full kraft genom kyrkfönstren torde säga något om själva företagets okänslighet.

Ola Isaksson
Fredrik Fischer
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons