En officer och skitstövel

Under de tre år som Joachim Bäckström utbildat sig till operasångare i Köpenhamn, efter att ha blivit "upptäckt" mer eller mindre av en slump, har han varit tjänstledig från Tetra Pak i Lund. Man vet ju aldrig. Det osäkra konstnärslivet, en framtid som frilansande tenor, vågar man satsa på det?

Nu har han skrivit under ett 18-månaders kontrakt med Malmö Opera, till att börja med för att spela den amerikanske marinofficeren Pinkerton. Så nu kan Joachim Bäckström säga upp sig från sitt dagjobb.

– Nu är det allvar, säger han.

– Man har väl haft sina funderingar kring om det räcker, det jag har lärt mig på skolan. Men det verkar som om det gett mig en god grund. Och folk säger att man lär sig mer när man kommer ut från skolan och börjar jobba.

Frånvaron av ett rätt och ett fel sätt att göra saker är den väsentliga skillnaden från hans gamla jobb, menar han:

– På operan kan det som är "fel" visa sig helt rätt!

Löjtnanten Pinkerton, som kommer till Nagasaki på permission, bär förvisso vit officerskostym. Men någon riktigt tjusig typ är inte Pinkerton, som lakoniskt beskrivs av Malmö Opera med orden "inte en av Puccinis karakteristiska tenorhjältar."

I Japan förälskar han sig i geishan Cio-Cio San, även kallad Butterfly. De tu går till och med igenom ett ceremoniellt bröllop – men amerikanen tar det inte på allvar och har hela tiden för avsikt att återvända hem för att gifta sig med en annan kvinna.

– Han är väl lite skitstövel, säger Joachim med ett snett leende. Det är vad han sjunger i en av sina arior också, att resa över haven och "plocka frukterna av varje strand." Gör man inte det så lever man inte livet, anser han.

Vad som i första akten bara är glädje och gamman förbyts i andra akten i tragedi, då Pinkerton reser hem medan Cio-Cio San föder ett barn och väntar på Pinkertons återkomst.

Två olika sångarlag alternerar i "Butterfly", och det är först på fredag som Joachim Bäckström gör sin debut. Innan dess iklär sig tyske Thomas Piffka både rollen och uniformen. Nio föreställningar blir det för dem var, fram till 5 februari.

Operan sjungs på italienska (med textmaskin för publiken), och Joachim kämpar som bäst nu med att finna de rätta betoningarna.

– Jag har övat rollen i över ett år. Helst vill man komma så långt att man inte behöver tänka på orden, att det kommer av sig själv.

Lite olika rolltolkningar blir det med två sångarlag. Joachim Bäckström har fått höra att han gör en lite mer blyg, naiv Pinkerton.

– Första dagen på operan var nervös, berättar han. Men nu känner jag mig trygg. De har en varm, avslappnad atmosfär här.

Det var faktiskt på Malmöoperan som Joachims scenkarriär började, som en av extrakoristerna i "Aida" 2001. Sedan blev han "medsläpad" till operasångerskan Karin Mang-Habashi. Därpå antagen till Operaakademin.

Han skänker en tacksamhetens tanke till sin fru, Jessica Harder-Bäckström, som fått ta mycket av jobbet hemma med de två småttingarna Ebba och Jacob. Medan Joachim pluggat dagarna i ända, haft föreställningar och därefter kastat sig på midnattståget hem över Öresundsbron.

– Jag har hela tiden blivit knuffad i olika riktningar som gjort att jag hamnat där jag hamnat, reflekterar Joachim Bäckström.

– Jag tror inte på någon gubbe uppe bland molnen. Men där är någon form av öde i detta.