En kväll på Youtube

Jag hade en dejt med Youtube i söndags kväll. Visst, vi har träffats några gånger tidigare – en festlig flygande katt här, ett läckert Ronaldinho-mål där – men av rädsla för att bli lika beroende som andra i min närhet har jag försökt hålla det hela på en lagom och hanterbar nivå.

Anledningen till dejten var att en av NBA:s största bad boys tillika en av dess bästa defensiva spelare, Ron Artest, har släppt en rapskiva, My World, som han spelat in under sommarens ledighet . Videon till singeln Fever visade sig vara bättre än förväntat, men inte bättre än att jag efter halva låten klickade mig fram till ett klipp från Artests mest ökända minuter i ramljuset, The Pistons vs Pacers Brawl, en sanslös holmgång mellan spelare och publik som pågick i tio minuter. När Artest får en läskflaska kastad på sig flyger han upp på läktaren och ger sig på den som han felaktigt tror var skyldig. ESPN:s kommentator Bill Walton sammanfattar det största bråket i ligans historia med ett avmätt konstaterande, "This is a disgrace". I efterspelet blev Artest avstängd i 73 matcher, det längsta straffet i NBA:s historia. I dag spelar han i Sacramento Kings.

När jag nu fått blodad tand ringde jag upp min vän Anders som jobbar på Viasat Sport. Jodå, visst fanns det fler rappande basketspelare men jag fick absolut inte heller glömma Carl Lewis korta karriär bakom mikrofonen.

Den närmsta halvtimmen bjöd på många skratt. Shaquille O'Neals (I know I got) skillz och The way it's going down var inget annat än underbara. O'Neals före detta vapendragare i LA Lakers, Kobe Bryant, fanns också med på ett klipp från NBATV där han 'rappar' Put ya hands up vid sidan av en dansande Tyra Banks. Kvällens höjdpunkt var Carl Lewis i videon Break it up. En flat top-friserad Lewis sitter i ett gym, iklädd en svart, djupt urringad body, omringad av fyra tjejer som klämmer på hans svulstiga benmuskler. Plötsligt kommer en gammal kvinna iförd ett par gigantiska solglasögon in och börjar blåsa såpbubblor på Carls spända biceps. Nästa klipp sitter de i en jacuzzi och i det sista leder hon in honom i en bastu. Märkligt. Förhoppningarna att det här var det sämsta Carl Lewis presterat utanför löparbanorna kom snart på skam. Jag hade ett svagt minne av att Anders berättat att Lewis en gång fick förtroendet att sjunga The Star Spangled Banner inför en NBA-match någon gång på 80-talet.

Mycket riktigt, klippet från ESPN låg där och sällan har jag sett eller hört en nationalsång bli så grovt skändad. Det känns fattigt att ens försöka beskriva hur dåligt Lewis sjunger. Publiken exploderar i skratt, spelarna skruvar på sig och Carl Lewis säger bönfallande "I'll make up for it now!", varpå han fortsätter att frossa i feltoner. Tillbaka i studion går ESPN:s Charlie Steiner nästan sönder av skratt, något vi var två om.

I efterhand tror jag inte att jag vågar inleda ett förhållande med Youtube, det är för tidskrävande. Men det här kan vara början på en underbar vänskap.

Christopher Lembkeskriver krönika var tisdag.

chlembke@hotmail.com