En folkfest – utan folk

Alla förhandsprognoser pekar på en rungande folkfest. För på pappret ser det ju så rätt ut. Det är löningshelg, Street Cruisers är i stan och Parken har bullat upp med ett ambitiöst rockprogram. Två scener, två 50-talsnostalgiska band som kör två set var och 50-talsburgare i baren.

Och timmarna innan parken ska börja rocka ser riktigt lovande ut. På gatorna i Trelleborg glider läckra jänkarbilar runt, cruisar, tutar och spelar allt från Eddie Cochran till Eddie Meduza ur skorrande bilhögtalare.

Men väl på Parken märks det att något har slagit fel. Det är alldeles för få skinnvästar, myggjagare, stålkammar och brylkrämsfettade frisyrer i lokalen. Alldeles för få människor överhuvudtaget.

Och så får jagbeskedet som får käken att hänga i pur förvåning. Street Cruisers är inte i stan för rockabillykvällen. De har en egen storfest. Någon annanstans. Och där ryker en stor del av målgruppen på ett svidande bräde.

Det är synd. Riktigt synd. För det är två proffsiga och svängiga band som kommit till stan. Lundatrion i Jivin Jake and the Wildcats öppnar kvällen i Trelleborgssalen. Bandet är den andra inkarnationen av Wildcats. Första gången det begav sig var i slutet av 80-talet, när Jivin Jake och hans mannar härjade i Lundatrakten. Nu är rockabillytrion tillbaka, denna gången med mycket bättre musiker, om man får tro kapellmästaren själv. Med fötterna djupt nedkörda i rockabillytraditionen bjuder de på två tighta och svängiga set, även om Jake själv har tummat lite på reglerna och bytt ståbasen mot en mer lättransporterad elbas.

Och Jake har hittat en vass gitarrist i Johan Ek. Hans bakgrund som jazzmusiker märks tydligt i de många flyhänta gitarrsolon han bjuder på. Mot slutet av första set, när bandet river av en riktigt ösig version av Mickey Hawks Bip Bop Boom,är det lätt att föreställa sig vilket svettigt tryck det hade kunnat bli, om salen varit knökfull med rock 'n' rolldiggare.

The Tributes är ett gäng unga killar, som kärat ner sig i 50-talsrocken. Och i Rotundan bjuder de på en tidresa tillbaka till rockens ungdom, när Elvis var alla flickors dröm och Jerry Lee Lewis hamrade fram eldbollar ur pianotangenterna. Vågkammade frisyrer, skinnjackor, vita T-tröjor och stiltrogna covers av allt från Summertime Bluestill Johnny B. Goodegör illusionen komplett.

Efter ett tag börjarpubliken också lossna, och bjuder upp till kreativ rockdans framför scenen. Men de 180 personer som hittat till Parken slukas lätt av Rotundans stora ytor. Och trycket får aldrig en chans att få fäste.

Krögare Åsa Wirgin har haft lösa planer på en liknande rockfest i Parken i höst. Planer som fått sig en ordentlig törn efter kvällens svaga publiksiffror. Själv hoppas jag att hon vågar satsa igen. för i "hela Parken rockar" finns potential till en hejdundrande vild fest. Om bara folket sluter upp till folkfesten.